En blogg som är allt annat än kortfattad. Innehåller funderingar, spekulationer och vardagsbetraktelser med en rejäl portion ironi. Varning! Bloggen innehåller material som kan anses vara stötande för Apple-anhängare.
Av bara farten måste man ju gratta Obama! Själv blev jag invald i styrelsen på golfklubben för några år sen och det var kul, men detta är ju några snäpp större. =P
Däremot reagerar jag på en sak, han kallas historisk för att han är den första svarta presidenten? Det är MYCKET fokus runt hans hudfärg? Jag tycker det är helt jäkla galet! Just nu är Cyndee Peters med på Tv och företräder någon slags svart befolkning och alla är så glada för att han är svart och har vunnit.
Jag tror inte majoriteten är dumma, förhoppningsvis så har han även andra kompetenser och bästa personen vinner, det är DET som det handlar om.
Samma om men tjej hade vunnit, då hade hon blivit historisk som första tjejen, jag tycker inte det är relevant. Den som vinner vinner, oavsett man man är svart, gul, röd, kille, tjej, gay eller hetero.
Givetvis är det som en extra liten bonus att han är svart och lyckas vinna ändå, men släpp fokus på hudfärgen och börja jobba istället! =P
Var faktiskt lite samma sak då Tiger Woods slog igen, det var MYCKET fokus på hans hudfärg, men nu tror jag knappt det är någon som tänker på att han är färgad längre. Allt man tänker på nu är att han är BÄST Och man märker verkligen hur ljummen touren blir då han är "sjukskriven" för sitt knä.
De som vinner tävlingarna nu när han är borta kommer alltid att få höra: "men Tiger var ju inte med..". Orättvist visserligen eftersom Tiger inte vinner ALLA tävlingar, och det är en sanslös bedrift att vinna en PGA Tour tävling eller en Major oavsett som Tigern är med eller inte. Sidorspår.
Min mentor Tomas säger ofta att jag tänker för litet och det gör att man begränsar sig. Jag vill kalla mig själv realist, men han köper inte det argumentet.
Om jag vill anställa 1 ny webbutvecklare, då säger han att jag borde anställda 10. Om jag anställer 2, då har han redan räknat hem att jag ska ta in 20. Fördelen med det är att man inte fastnar i för liten kostym utan man är redo att från början expandera. Givetvis är det ju inte så enkelt att bara anställa 20 pers och sen löser sig allt, man måste ju ha kontor, sälj, projektledare, ekonomi, osv, osv. Och sist men inte minst, kunder! Men jag tror ni förstår poängen..
Det som gör att man fnissar lite i mjugg är att även stora företag kan göra en miss och tänka lite för litet. Ett väldigt bra exempel är Harmonix som släppt spelet Rock Band, där har de helt enkelt varit för tajta. Varför begränsa sig till Rock? Och dessutom, finns ju inte så många roliga instrument till Rock. Trummor är ju favoriten såklart, och micen gömmer man sig helst för. Gitarr funkar, men det har man ju nött på sen men köpte Guitar Hero för nåt år sen. Så man sitter mest där och dunkar loss till gamla låtar och försöker förbättra sina poäng, vilket inte är på något sätt tråkigt - men man man vill ju liksom vidga sina vyer.
Här kommer ett gratistips till lallarna på Harmonix, för att kunna öka merförsäljnigen och nå en bredare marknad så tycker jag man borde satsa på Folkmusik och en version som heter Folk Band. DÄR snackar vi många spännande instrument! Hajja att plugga in en mungiga i USB-porten på sin XBOX360, hur kult vore inte det? Eller en nyckelharpa? Finns en hel uppsjö av instrument som kan leda till enorma volymer merförsäljning. Vi pratar sax, triangel, munspel, fiol och cowbell. Vad heter det på svenska förresten? Koklocka?
Skulle vilja se den förfesten där det blir bråk om vem som snor åt sig nyckelharpan och glatt pluggar in den i USB-hubben, särar på benen och lägger den på plats (hur lät det där egentligen?) tar fram såna "plåtnaglar" och börjar harva loss på strängarna. Svårt att inte se cool ut med en sån!
En flaskhals skulle kunna vara utbudet av låtar, finns det ens några låtar? Jag kan typ.. ingen? Nödlösningen skulle kunna vara att man gör Folkbandsversioner av Rock Band låtar. Soundgardens Black Hole Sun skulle vara grym med 3 personer och instrumenten mungiga, triangel och sån jättestor gitarr som man ställer på golvet och drar på med en pinne. (vet inte vad de stora gitarrerna heter..)
Eller varför inte The Clash med Should I Stay och Should I Go på gurka, harpa och tamburin. Givetvis ska gurkan ha ett gyro vilket gör att då man lutar gurkan bakåt så känner den av manövern och då drar man igång sin Star Power man tjänat in.
Vem vet, det kanske är på gång, och kom ihåg vart ni läste det först!
Dagens Tips: Cowbell, kolla in detta klipp. Will Ferrell är i sitt esse! Och har ni inte sett "Anchor Man", se den! Will Ferrell Cowbell >>
Så fort någon lyckas med något kommer det alltid tusen stycken som ska efterapa konceptet. Heter det efterapa förresten? Och var kommer det ordet ifrån? Finns det förapa oxå? Och vad heter det mitt emellan efterapa och förapa, heter det bara apa rätt och slätt?
I alla fall, Tv är nu FULLT av program med sång och dans. Det är Idol, So You Think You Can Dance, America Got Talent osv. Och i svenska program så ska man sjunga, härmas, retas och skrika så högt man kan medan man halvt slår ihjäl sig på ett rullband. Jag är SJUKT less på det, känns som alla bara gör varianter på samma idé. Och det är alltjämt ett himla tjat om Idol till höger och vänster.
Säga vad man vill om Fredrik Och Flipper eller vad de heter, men de är jäkligt duktiga på att ta fram nya grepp. Och "Hål I Väggen" är ju en gammal japansk succé som är så fantastisk enkel och rolig - mer sånt!
Men tillbaka till Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, de har tagit fram en rad skarpa nytänkande program såsom Boston Tea Party, High Chaparall, 100 Höjdare osv. Det krävs faktiskt riktigt skarpa hjärnor för att tänka utanför boxen och komma på nåt nytt. Dessutom är de synkade som Piff och Puff, de lever i symbios - imponerande. Tror många underskattar de där killarna och tycker att de är två lallare, men jag har full respekt för dem och de är mycket smartare än många tror. Dessutom lyckades de casha hem en exit (coolvarning på den frasen, casha hem en exit) i deras produktionsbolag, så det säger ju oxå en del om att deras idéer bär frukt.
Tv om Tv med min namne Christer var också ett galet skönt program. De satt och snackade skit, drack öl och käkade Pringles. Blev alltid så sugen på chips då jag såg det. Ett program man minns lite extra är då de ringde upp Bonde Söker Fru Fredrik, priceless.
Men i alla fall, zappar runt febrilt och ser alla dessa sjung och dans program och tänker verkligen att det var bättre för, jag tänker då främst på Robinson då det gick på SVT och Big Brother i sina tidiga år. Tänk när Peter står på knä och kissar på mattan framför en gapskrattande Jacob, eller då Emma-Maria pratar feminism. Hon har inte en aning om av feminism är eller vad det står för, men ingen kan framföra nåt som man inte vet nåt om lika bra som hon kan. Eller egentligen, skippa allt det där, jag saknar Emma-Maria helt enkelt. Hon var sjuuuukt söt, och då kommer man undan med det mesta.
I mitten av detta så dök det även upp en ny namnsättning på folk. Istället för att kalla folk vad de heter så skapar man namn, vad sägs om Robinson-Kent, Big Brother-Linda, Idol-Måns, Bonde Söker Fru-Fredrik, Farmen-Qristina, m.fl. Lite tragiskt att man måste bli associerad med det man är känd för i kombination med sitt namn. Och man kan ju undra vad jag skulle ha för prefix? Golf-Christer? Datanörds-Christer? Blogg-Christer? Lång-Smal-Mörk-Som-Luktar-Gott-Christer?
Inte direkt så att man behöver kalla "riktiga" kändisar för Tennis-Björn, Skid-Ingemar eller Golf-Annika för att man ska veta vilka de är. Det är kanske det som är skillnad på A-kändis och B-kändis, A-kändisen behöver bara ha sitt namn som varumärke. Eller är det så att alla A-kändisar har unika namn, lite som porrskådisar? Jag menar, Gunde Svan, Björn Borg, Miro Zalar och Ludmila Engqvist, det är ju utmärkande namn! De kanske heter nåt helt annat egentligen men då någon insåg att de har talang så får de porrskådisnamn innan de slår igenom och blir kända. Det känns ju lite för uppenbart att man på allvar skulle kunna döpa ett litet sött barn till Gunde Svan. Eller vet föräldrarna redan innan de döper barnen att man ska bli kändis?
Därmed vill jag kasta en pik till min mamma, hur fasen kan hon döpa mig till Christer. Har aldrig gillat mitt namn och kommer aldrig att gilla mitt namn. Och med tanke på mitt namnval så lär jag inte bli kändis heller för den delen. Borde byta till nåt annat. Och det ska vi prata vidare om någon annan dag. =)
Dagens Tips: Emma-Maria. Visst, hon hade några issues att reda upp men jag kommer aldrig glömma henne. Sen vill jag återigen flagga för Tilde De Paula, vill ju inte göra henne svartsjuk i onödan.
Efter seklets mest omtalade knäoperation så är Tiger Woods "sjukskriven" året ut och förmodligen kommer han även vara borta ett par månader in på nästa säsong. Han sitter hemma och kuttrar med Elin och Sam Alexis och jag tror faktiskt han har det väldigt bra.
Kan se framför mig hur han sitter nyvaken i stora soffan med en Nike t-shirt och ett par shorts framför en 52" LCD-Tv och spelar Guitar Hero och äter Doritos. Elin, som varit uppe ett tag, kommer bärandes på Sam Alexis och säger att han borde äta en riktig frukost istället. Tiger svarar inte, han håller på att pricka 100% på When We Were Young med The Killers. Han kör oftast på Medium, han har testat Hard men det var lite för svårt, så han backade tillbaka och försöker istället få så höga procent som möjligt på alla låtar på Medium. Konstigt kan tyckas med tanke på hans tävlingsinstinkt. Egentligen hade han velat spela Rock Band där det även går att spela trummor, men hans opererade knä tillåter inte såna utsvävningar.
Jag tycker synd om alla de väldigt duktiga spelare som vinner stora tävlingar nu då Tiger är borta, för vad de än säger så kommer de alltid få höra "men Tiger var ju inte med". Nog för att Tiger är överlägsen, men han vinner faktiskt inte ALLT. Så personen i fråga som vann tävlingen kanske hade vunnit den ÄVEN om Tiger varit med. Tänker på t.ex. Padraig Harrington som vunnit 3 majors på väldigt kort tid. Och nu FedEx slutspelet som Tiger med största säkerhet hämtat hem som en förbeställd pizza från Primo Ciao Ciao. (mafioso givetvis!)
Dessutom är inte Tiger, som för övrigt heter Eldrick, med i alla tävlingar även då han är frisk vilket då lämnar luckor till övriga speare. Det kommer även mindre publik till tävlingarna och det blir inte alls samma drag som då Tiger är med - helt otroligt egentligen vilket avtryck en enda golfspelare gjort med sitt fantastiska spel. Han äger spelet, Tiger Woods ÄR golf.
För att komma till någon slags poäng med detta så tänkte jag avrunda med att jag tror att Europa vinner Ryder Cup i år. Inte bara för att Tiger inte är med, utan för att Tiger är borta. Är ni med på skillnaden? Bara det att Tiger visar sig får löven på träden att gulna. Han kommer säkert rulla runt bland repen i en golfbil och se cool ut med hustru och knodd, men han är ändå inte med i laget.
Så min poäng är, det vore ett genidrag av Paul Azinger, som är USA:s kapten, att utse Tiger till vice kapten! Då skulle han ändå "vara med" i laget och jag är övertygad om att han skulle få folk att höja sin förmåga.
Ser verkligen fram emot helgen då tävlingarna börjar. Jag ska följa Ryder Cup med en stor påse Doritos och låta mig ledsagas av den underbara Göran Zachrisson.
Dagens Tips: Rock Band, kan inte få nog! Har velat spela trummor sen jag var 12 år och ÄNTLIGEN får man jamma loss till grannarnas stora förtret. Drömmen vore att få sätt på Creep med Radiohead där jag går loss på trummor, Eldrick spelar gitarr, Jesper Parnevik på bas och Tilde De Paula med micen. Om Tilde har förhinder kan jag även tänka mig Evangeline Lilly från Lost.
Började kurra i magen och blev galet sugen på pannkakor men upptäckte att jag inte har någon grädde hemma. Pannkakor utan grädde är som att äta smör utan gås. Drog på mig en jacka (och halsduk - har nackspärr.. eeeek!) och lommade upp mot Regnbågens Livs, där de dessutom har paketutlämning. Då jag plockade åt mig en liter mjölk som går ut i morgon och ett paket vispgrädde som går ut i övermorgon så kom jag på att jag inte ätit någon middag. Så jag betalade för mig, sen pinnade jag ner mot Sibylla på Ringvägen och köpte med mig ett Big Meal med en Trocadero. (hej Carlsberg!)
När jag satt och åt min hamburgare framför "Vem Vill Slå Fredrik Och Filip" så hade jag en skum känsla i magen, lite som då man slarvat bort nycklarna, nåt liksom hängde över mig. Sen slog det mig, jag köpte ju grädde för jag skulle äta pannkakor.
Nåja, kan ju äta pannkakor imorgon istället - om jag kommer ihåg det. Lär väl sluta med att jag sitter och slickar på en Carlzone med en skum känsla i magen som om att det är något jag glömt.
Dagens Tips: Trocadero, sjukt gott! De borde dock se över den grafiska profilen på etiketten. Kommer aldrig förstå vad de där märkliga paraplyet gör där. Och vad är dealen med den röda uppåtpilen under texten? Formgivaren i fråga måste druckit sig hög på Kaustik Soda då han skapade det där alstret. (fråga mig inte vad katten gör på bilden - men söt är den! och nej, det är inte min katt även fast min lilla Fis är röd/vit såsom jamaren på bilden.)
Ungefär en gång om året så brukar min brunn i duschen successivt tappa sin förmåga att sörpla i sig vattnet, för att till slut en dag ge upp helt och vägra svälja en droppe. Detta resulterar i en mysig liten plaskdamm och mina 15-minutersduschar får bli 5 minuter eftersom jag på den korta tiden hinner fylla upp duschkabinen.
Detta till Fisens stora förtjusning eftersom han av någon anledning är mycket fascinerad av den vattenspegel som jag lämnar efter mig. Världsvant brukar han lapa i sig det ljumma vattnet, som är smaksatt av Fudge Schampo, Armani Duschtvål och Zirh ansiktstvätt, likt en gnu vid ett vattenhål. Varje gång lyfter jag bort honom därifrån med ett hyggligt bestämt "nej fisen!". Inte i måndags dock då han fyllde år, han fick dricka av duschvattnet som en liten present. Dessutom fick han en ny skrammelmus och en extra stor portion makrill på tub.
I alla fall, då detta hände första gången för cirka 3 år sen så skyllde jag ju som det sig bör på mitt ex eftersom hon har långt hår. Givetvis var det bara hennes hår som fastnade i avloppet och mitt korta ruffs slinker lätt igenom. Då detta hände för 2 år sen så hade vi gjort slut sen en tid tillbaka, men givetvis var det "rester" från hennes kalufs som ändå hade ockuperat mitt avlopp och jag suckade uppgivet - kvinnor. Problemet var bara att förra sommaren så hände det igen, och då har jag bott själv i ett år. Jag får nog bita i gruset och inse att det faktiskt är lika mycket mitt hår som fastnar och stoppar upp vattenflödet.
Ringde någon slags rörmokare förra året som kom hit, gick in med smutsiga skor och styrde upp flödet igen med någon slags slang som var kopplade till någon högtrycksmaskin som sörplande och hade sig. 600 kr senare så var det fritt flöde och mina 15-minuters duschar kunde reinkarneras i morgonritualen.
För några veckor sen hände det igen, vattnet rinner långsammare och långsammare ner. Naiv som man är så tror man att det kanske lättar lite efter ett tag. Eller kanske om jag spolar lite hårdare och duschar lite längre? Inte då, i fredags blev det tvärstopp igen och det tog en halv dag innan vattenspegeln försvann från duschkabinen. Fisen var dock gladare än någonsin och smaskade i sig duschvatten likt en ölstinn fotbollssupporter som lagt vantarna på en Draughtmaster inför Fotbolls-EM.
Googlade lite i måndags och fick tag på ett nummer till en väldigt trevlig filur som bokade in sina killar idag onsdag runt 11-tiden. Perfekt sa jag och tackade för mig.
11:07 dyker det upp två killar, en äldre svensk man med glasögon som var 60 plus och en kille som är runt 40 med utländskt påbrå. De ringde även en halvtimme innan för att kolla att jag var hemma. Jag tänkte för mig själv att detta företaget har verkligen koll på läget, kudos!
12 minuter senare, närmare bestämt klockan 11:19, efter att likt förra året sörplat runt med någon slags slang i golvbrunnen så var de färdiga. Farbrorn med glasögon som såg ut som en ung Arne Weise tackade för sig, ynglingen hade redan lommat ut genom dörren och som ett litet minne har han lämnat en promenadstig med skoavtryck från badrummet ända ut i hallen från sina träskor med fuktig sula.
Jäklar du, det gick fort, sa jag! Jorå sa han, det var ingen stor grej! Skickar ni faktura eller sa jag? Yepp, den kommer med posten sen. Jag log förtjust, vilket företag alltså, de har verkligen stenkoll. Vad kostar det ungefär frågade jag med en munter stämma! Då kom chocken och det var slut på det roliga! 1.300 kronor sa Weise... konstpaus... plus moms...
Det är ungefär då man i ögonvrån ser deras firmabil utanför, en svart Lexus SUV med tonade rutor och automatisk parkeringsfunktion där de har monterat in en slamsug som extra tillbehör. Givetvis så har de ju chaufför. Weise och ynglingen tog plats i baksätet och smuttade på ett glas iskall Cristal och mumsade i sig några ostron på väg till nästa uppdrag. Så låt er inte luras av deras smutsiga blåkläder, fläckarna kommer från gåslever och champagnestekning under tennisveckan i Båstad.
Minnesanteckning, om saker verkar bara lite för bra för att vara sanna, så är det oftast det.
Dagens Tips: Webbyråer, det finns tillfällen där jag nästan knappt vågar säga att vi tar mellan 600-800 kr för våra tjänster, men nu har jag ju insett att vi är svinbilliga. Funderar på att expandera verksamheten och även erbjuda rensning av golvbrunnar.
Vi går varje dag.. nerför trappor, uppför trappor, på trottoarer, på grus, på asfalt, i rulltrappor *, i medvind och i motvind. Det brukar funka rätt bra! Kan på sin höjd hända någon gång att man råkar slå klacken i en kant eller en skarv, men det är synnerligen ovanligt och det händer inte så mkt mer än att det liksom bara gnisslar till lite. När man väl lärt sig gå så sker allt per automatik! MEN, det är när man börjar tänka på hur man går som allt skiter sig.
Säg att man ska träffa någon man inte träffat förut, eller det var ett tag sen man träffade personen. Det kan vara en dejt, ett möte, en gammal släkting, vad vet jag? Som det sig bör så är man ju såklart ett par minuter sen och man hartsar fram hetsigt i sina sneakers. Man har inte riktigt koll på hur korsningen ser ut där man ska ses, men vet ungefär vart det ligger. Efter att ha svängt in vänster på rätt gata ser man korsningen en bra bit bort där mötet ska ske. Man knatar vidare bortåt och då händer det som inte får hända. Då det är 50 meter kvar så ser man personen ifråga som redan är på plats. Personen vänder sig mot mig och ser mig på ”lite för långt håll”.
Man nickar till lite snyggt och inser att det tar en stund att färdas 50 meter till fots. Efter att nicken besvarats så fortsätter personen titta då man går där mot honom. Det är nu man börjar tänka på hur man går, man försöker ta stolta steg, går ju bra detta, men vart ska man göra av armarna egentligen? Man börjar svänga på armarna lite världsvant och kommer lite i otakt med stegen, man ler lite krystat och kollar lite snett nedåt eftersom ögonkontakten varat lite för länge. Nu försöker man hålla reda på alla kroppsdelar så det nästan brinner i huvudet, till slut blir det för mycket att hantera och istället snubblar man till på ett osynligt hinder som inte ens finns, vilket resulterar i en 4 sekunder lång tangosekvens som mirakulöst räddar upp en rejäl vurpa. Man är glad att man fortfarande står på benen, men uppvisningen var ju allt annat är glamorös.
Personen man är på väg mot har ju förmodligen sett fadäsen, MEN, medan jag räddar upp vurpen och hinner resa ögonen mot honom igen så ser man hur han tittar bortåt? Frågan är om han har uppmärksammat tangon och sen tagit sitt förnuft till fånga och hunnit vända sig åt andra hållet och låtsas som att han inte sett något. Eller, var det bara så att personen vände sig om för att även han tyckte ögonkontakten blev lite lång och därmed missade uppvisningen?
Oavsett så börjar man intala sig själv att äsch, det var ingen fara och kvällen fortgår friktionsfritt!
Paradoxalt nog så händer det motsatta 2 veckor senare. Man står själv och väntar i en korsning, personen man ska möta kommer gående, vi uppmärksammar varandra och nickar till lite snyggt och efter några sekunder snubblar han till mitt på trottoaren helt utan anledning vilket gör att han ser ut som en överförfriskad trasdocka på blank-is. Man ser debacklet, kollar bort fort som fasen precis som att man inte sett något, allt är frid och fröjd, tror han ja! För under hela kvällen sitter man och fnissar i mjugg åt uppvisningen utan att personen vet något.
* Tydligen ska man gå i rulltrappor här i Stockholm. Ska man gå i rulltrappan så gör man det på vänstersidan, även kallad vänsterfil. Om man bara vill åka med i rulltrappan ska man stå till höger som kallas för turistrännan. Om man skulle råka blockera vänsterfilen genom att stå still samlas det fort som ögat en trupp med 9 personer på rad som harklar irriterat för att man blockerat deras "motorväg". Slutar med att någon inte kan hålla sig längre utan utbrister ett högljutt ”URSÄKTA”. Då är det bara studsa till höger och släppa förbi horden som sen dundrar förbi som en samling arga gnuer med Massimo Dutti påsar och attachéväskor.
Dagens Tips: Vänsterfil, här ska det fan gå undan! Stå inte och sov i rulltrappan tack!
Det sägs att golf är en av världens svåraste sporter tillsammans med baseball. Det som är lite intressant med golf att bollen trots allt ligger stilla, och ändå är det så marigt. Men det svåraste med golf är att göra som man tänkt sig.
Tjusningen är just då man står där på sista hålet i en stor tävling. Tävlingen går kanske över 3 varv med 18 hål per varv. Man har då alltså spelat 53 hål under 3 dagar och man leder med ett slag efter allt kämpande. Och det är ju precis detta som golf går ut på, allt hänger på detta. Vinna eller försvinna. Andra plats räknas inte. Sista hålet är en smal par 4:a med träd på högersidan och vatten på vänstersidan om utslaget. Missar man vänster är man rökt direkt om det plaskar i vattnet, missar man höger så lär man ha större chans att hitta en årsförbrukning kantareller än att hitta bollen. Man gör sin rutin, solen skiner, man har snygga kläder och frissan är lite sådär blåsigt ruffsig på ett snyggt sätt såsom det bara kan bli efter en hel dag på golfbanan. Man ställer upp sig, starta baksvingen och PANG, proppar ut bollen mitt i banan. Det finns få saker i världen som är så sköna som att hyvla ut den perfekta driven rakt ut i fairway under denna press. Eller ja, finns nog bara en enda sak i hela världen som är skönare. =P
MEN, vad skulle hända om man stod där på utslaget och vet att om jag råkar slå ut i skogen eller ner i vattnet och så fick man en chans till? Man skulle inte vara i närheten så nervös, och publiken skulle inte känna spänningen. När det är ett hål kvar att spela så vet man redan vem som vunnit. Visserligen så måste man även slå in slaget på green, och sen putta också, så det är inte helt klart. Men just att sätta ett utslag på ett svårt 18:e hål, då har man gjort det mesta av jobbet. Eller tänk om man spelar hockey och har ett friläge pga en felpassning från motståndarlagets backar, man tar fart mot målet, laddar för en fint men missar och slår upp pucken på läktaren. Då bryter domaren och så får killen en chans till. Det skulle ju aldrig funka! Eller efter förlängning är det avgörande straffar, Beckham missar, några suckar, andra fortsätter och äta popcorn, för alla vet att han får en ny chans på sin straff.
Det är precis så tennis funkar. I VILKEN ANNAN SPORT SÅ FINNS DET ETT UTTRYCK SOM HETER DUBBELFEL! Det är något av det mest idiotiska jag någonsin varit med om. Vadå dubbelfel? Man har gjort fel två gånger, och första gången man gjorde fel så kommer man undan med det? Dessutom är ju just serven en så betydande del av tennisen också då servekanoner har en tendens att krossa i sina servegame. Eller heter det servegame? Någon som vet?
Såg dubbelmatchen häromdagen, Aspelin har bra tryck i sina servar, men jag tror inte han har satt en första serve sen tennisskolan i högstadiet. Jäklar vad det smällde i nätet och stackars Thomas Johansson fick spendera mer tid att plocka grejer från nätet än en fiskare på nordatlanten. Galet starkt att de vann den matchen, all respekt! Men hade man bara haft en chans på serven hade Simon fått hålla igen sina servar och då hade vi inte alls haft samma fördel då han väl träffade banan.
Så nej, bort med andraserven, tennis skulle bli så extremt mycket mer roligare och det skulle bli mer spel i bollarna och ha mindre betydelse om man har serven eller inte eftersom man då inte kommer våga satsa fullt på serven. Där är damtennis roligare, blir liksom mer spel i bollarna! Sen är kanske damtennis kul av andra anledningar också. =P
Sidospår; Simons frisyr, SHIT alltså! Tänk om man hade sånt hår, vad lätt allt skulle vara.. Det kan nog vara det snyggaste håret jag sett! Riktigt hollywoodhår! Eller Simon har delad förstaplats med min kompis Daniel, han har så grymt snyggt hår! Synd bara att Daniels hår är svart, hade det varit mörkbrunt (som t.ex. mitt hår) hade det varit perfekt.
Och på tal om fel och dubbelfel, förutom tennis så är det en annan yrkesgrupp som får ha massa fel och ändå ha kvar jobbet. Meteorologer. Tänk om jag hade så mycket fel i mitt jobb, jag skulle inte ha en kund kvar.
Dagens Tips: Golf, här får man inga andra chanser och bollen spelas som den ligger. Du påverkar allt själv, spelar du bäst, vinner du.
Vad är en telefon? Förr i tiden var man glad om man kunde ringa från en telefon. Idag ska det finnas alla möjliga funktioner. Ingen är gladare för det än mig för det, tekniknörd som man är.
I måndags var det Sverigepremiär för en mycket efterlängtad "pryl". Givetvis så la jag vantarna på en ögonaböj och i måndags klockan 11:21 så hade jag den hemma i min näve. Egentligen kan man inte kalla det för telefon, för att telefonera är det minsta man kan göra med den så jag kallar den pryl istället. Med denna pryl kan du surfa i en extremt smidig webbläsare, du kan ta hyggliga kort och dessutom skicka dem till vänner, du kan navigera med hjälp av GPS och A-GPS (assisted gps, beräknar postion utifrån triangulering med hjälp av GSM-mastarna) och inbyggd Google Maps, du kan tagga kort du tagit och koppla dem till en plats med GPS, du kan lyssna på musik, du kan kolla på YouTube via ett specialanpassat program. I stort sett 99% av all navigering sker med den mycket smarta touchskärmen, men om du vill kan du plocka fram den lilla pinnen som kallas Stylus och dutta på skärmen.
Prylen har även en accelerometer vilket gör att den känner av hur man håller den. Exempelvis om det ringer och man är på möte så kan man lägga den på bordet med displayen nedåt så stängs ringsignalen av. Och om du tittar på en bild eller surfar och lägger prylen på bredden så snurrar bilden en kvarts varv och fyller ut hela skärmen i liggande läge. De har även stoppat in en appliktion för väderprogrnoser som är så läcker så man får ståfräs! Den har 4 gb internt minne som räcker gott och väl både för att ladda den med musik, och du kan även ladda över filer som du kan kika på direkt i prylens mediaspelare - grymt fräckt!
Dessutom finns det massa andra funktioner såsom fm-radio, trådlöst nätverk, bluetooth, e-postläsare, kalender och ett av de roligaste spelen jag sett på en mobil. (Teeter som använder ju acceleromtern) Givetvis har den 3G, HSDPA 7.2 som i folkmun kallas Turbo 3G.
Som jag ser det är detta den mest teknikspäckade pryl du kan hitta idag. Den är dessutom EXTREMT snygg!! Måtten är acceptabla och vikten är väldigt lätt för denna typ av pryl. Tro det eller ej så kan man faktiskt ringa från den också!
Nu tänker väl de flesta att det är en iFån eller nåt sånt det är tal om. Inte en chans, här pratar vi HTC Touch Diamond som bygger på Windows Mobile 6.1.
I och med allt detta ovan så UTKLASSAR denna Diamanten den nu så trendiga iPhone med hästlängder. Det finns INGET som iPhone gör bättre än denna pryl, utan på sin höjd så tangerar den bara Diamond på vissa ställen. Däremot har Diamond mängder av funktioner som INTE iPhone har.
MEN, det finns en stor fördel iPhone har, den har ett fantastiskt flyt i menysystemet. Diamond laggar (typ hackar) då man har många program igång och det tar lite tid ibland att starta program. Det finns små justeringar och program man kan installera för att få mycket bättre flyt, men det krävs lite av en tekniknörd för att fixa det. Men trots att jag lagt på alla de grejerna så lider tyvärr TouchFlo 3D som deras gränssnitt heter av en viss seghet. Dessutom då man går ner några nivåer i systemet och ska t.ex. skriva ett SMS så tar Windows Mobile gränssnittet över vilket är allt annat än porrigt.
iPhone är däremot en ren njutning och mycket mer exakt och mjuk i sin hantering och gränssnittet går igenom hela telefonen. Och det är faktiskt det ENDA som iPhone är bättre på, och de ska de ha alla heder för!
Eller, jag glömde en sak till som iPhone är bättre på, och det är just det som gör den så extrem! MARKNADSFÖRING. De lyckas verkligen skapa en hype, och jag är inte bara tekniknörd, jag är designörd och Apple är duktiga på att designa prylar som tilltalar användarna.
Dessutom har de en enorm fördel av i att både äga mjukvaran och hårdvaran. Jämför med datorer, om vi tar MacBook Air jämfört med min LG TX Express. Det är två liknande små bärbara datorer som väger runt 1 kg. MacBook har alltså både mjukvara och hårdvara från Apple vilket gör att de kan optimera mjukvaran för den hårdvara de väljer. Windows Vista som jag kör på min LG måste däremot ta hänsyn till mängder av fler parametrar och uppsättningar av hårdvara och 3:e-parts program. Många tänker inte på det utan allt man får höra är att "guuuud av min MacBook är stabil". Tror jag det då de kontrollerar allt från råg till limpa eller vad det är man brukar säga. Och det är ju samma med iPhone, de har byggt både operativsystemet och hårdvaran.
Via deras väldigt skarpa marknadsföring så har Apple även lyckats skapa ett enormt namnigenkännande. Oftast funnits bättre och vassare och billigare grejer än de skakat fram, men det är Apple som folk känner till.
Ett lysande exempel är när någon glad icke-nörd (läs: normal människa) har köpt en Mp3-spelare och utbrister glatt: "jag har köpt en iPod!". Problemet är bara att det är en Mp3-spelare av märket Creative, men icke-nörden tror att iPod är ett samlingsnamn för Mp3-spelare.
Ännu ett exempel är då jag hade min föregående telefon, en HTC Touch Cruise, HTC var långt före iPhone med Touchgränssnitt, om än inte alls lika bra, men ändå först. Men så fort någon såg mig svepa med fingrarna över skärmen så hör man alltid någon säga "åhhh, är det en iFån?". Återigen ett bevis på hur bra Apple lyckats med sin marknadsföring.
Sen tycker jag det är fel att kalla detta för lansering, rent krasst är ”nya” iPhone en pryl som är 1 år gammal fast med en liten uppgradering och lite byte av skal och in med en liten GPS och in med den i ett nytt land. Tiden har ju inte direkt stått still! Dessutom med en idiotiskt bundlat abonnemang från Telia som är svindyrt och oflexiblet. De gör det verkligen inte lätt för sig! iPhone hade ett försprång som de torskat, inte så smart.
Men en sak kan man vara säker på, nya iPhone kommer att bli succé! Och det har inte att göra med att det är den bästa prylen, eller den snyggaste, eller den billigaste, eller den smidigaste, utan för att Apple återigen lyckats skapa en hype runt sin nya ”pryl”. Och det är riktigt imponerande! Dessutom går det att ringa ifrån den.
Okej, för att börja runda av, ni är nu säkert väldigt nyfikna på den där diamanten som jag pratar om, här kan ni se mer om den:
Lanseringsfilmen
Genomgång av menysystemet
Extremt coola väderapplikationen
Webbläsare och YouTube klient
Teeter - det extremt coola spelet som använder accelerometern
Jag skulle kunna göra jämförelser och spalter och diagram i evigheter, men det kommer komma i varenda tidning som finns så det är bättre att de personerna får hantera det. Detta är bara min personliga åsikt och det finns miljader argument om både det ena och det andra.
Men i slutändan handlar det bara om personligt tycke och smak, OCH bra marknadsföring. =P
Dagens Tips: iFån, ingen idé att säga nåt annat - folk kommer köpa den ändå. Men jag är ändock ruggigt stolt över min HTC Touch Diamond, sen får folk säga vad de vill. =P
Det är en sak som alla missat.. det är nästan så Lagerbäcks kostym fått mer fokus än att vi vann matchen igår. Jag reagerade faktiskt direkt på att han hade kostym då jag såg honom. Och bara för att man har kostym så behöver man inte vara snygg, men den där var helt rätt. Det kan varit Tiger, kanske Filippa K, eller så kanske jag är helt ute och seglar. En Outsider är Oscar Jacobsson, men då är nog slipsen från ett annat märke.
Kostymen var stilig men avslappnad, tidsenlig smal slips med snygg mönster och färgen på kostymen går bra till hans hår och glasögon. Bra med vit sjorta oxå så det blir lite striktare tack vare den lite ledigare färgen och slipsen. Tycker det även blev bara snyggare då han knäppte upp kragen och släppte lite på slipsen. Å andra sidan är det nog stiligare att hålla den knäppt under matchen och så kan han knäppa upp sen på efterfesten.
MEN, som han i Let´s Dance brukar säga, vad i helvete är grejen med slipsnålen!?!? Killen gör ju alla rätt och så faller han på en sån enkel grej. Har läst mängder av artiklar som kommenterar hans kostym, men INGEN har kommenterat slipsnålen. Slipsnål är rött kort, ut i omklädningsrummet ögonaböj!
Kanske noterar jag det för jag har ögon som är vassare än Globalknivar, eller så är det att jag missat tåget igen och det visar sig vara inne med slipsnålar och det är egentligen jag som är efter. På samma sätt som med glasögonen som jag skrev om i mitt förrförra inlägg. Jag låter det vara osagt tills vidare.
Nåja, på lördag är det dags för nästa match, jag är mer nyfiken på vad han kommer ha på sig då än hur det kommer gå i matchen. Eller nej, nu överdriver jag lite, men ändå. Och Lasse, om du läser detta, ha INTE på dig samma kostym igen, då kommer ditt stilomdöme åka ner i källaren oavsett om vi vinner eller inte.
Dagens Tips: Kostym, UTAN slipsnål. Även om det inte är en dyr stass så är det i alla fall tanken som räknas, bara man lämnar slipsnålen därhän.
- Ehh.. vaasaaaru? - Ja det blir 67 kronor! Du beställde en Big Mac hamburgare, en liten cola och en liten jordgubbsshake. - Vad kostar shaken, och vad kostar en meny? - En shake kostar 16 kronor, en Big Mac & Co kostar 57 kronor.
Alltså, jag vet inte vart jag varit senaste åren, men priset på Big Mac har verkligen gått upp. Och 16 kr för 2 dl jordgubbsshake? Helt sjukt. Folk säger att bensinen är dyr, men jag får fasen en hel liter bensin för samma pris som 2 dl shake. Dessutom räcker det lika länge, tar cirka 5 minuter att köra 1 mil vilket drar cirka 1 liter bensin, och det tar väl cirka 5 mins att slurka i sig en shake. Så man kan säga att om jag dricker en shake medan jag kör bil så blir det ackumulerade bränslekostnaden 30 kr per mil. Inte konstigt att alla klagar på att det är dyrt att köra bil!
Nåja, åter till maten, det som är mest märkligt är att om jag köper en meny så får jag ju en hamburgare, mellanstor cola OCH pommes för 57. Men skippar jag pommesen, tar en LITEN cola och en LITEN shake så blir det 10 spänn dyrare? Det känns inte logiskt.
Det känns lite som McDonalds och IKEA har gått samma väg. Mentalt så tror alla att de är väldigt billiga. Men då man checkar ut i kassan så slirar det iväg ändå och rätt var det är så står man där med fruktpåsar och grejer och så går det på 230 pix för 3 pers.
Eller så är det helt enkelt bara jag som inte haft någon förankring i verkligheten senaste åren. Inte för att jag är priskänslig på nåt sätt, men man får sig bara en tankeställare ibland. Fråga mig t.ex. inte vad en liter mjölk kostar, för det har jag inte en aning om. Men med tanke på ovanstående så skulle jag inte bli förvånad om den gick på en typ femton riksdaler.
Dagens Tips: McDonalds, går inte motså, trots slampig prissättning.
Jag har precis insett att jag är en skam för Södermalm. Och inte bara Södermalm, utan även resten av Stockholm och mellansverige och alla andra stora orter. Jag skulle in till stan på ett ärende och det var ju lite taskig tajming med tanke på köerna. Snitthastigheten var lika låg som åldersgränsen på The Soap Bar och då har man ju lite tid över i bilen att spana.
Det som hände var att jag kom till insikt, mina solglasögon är kanske inte helt moderiktiga. Det kryllar av folk i stan och den ena har större glasögon än den andre. Plast måste vara en het råvara i dagens samhälle. Alltså, mina glasögon är absolut inte små, de är normala. Jag tycker jag är lite het i dem. Då jag blundar och tänker på mig själv i glasögon så ser jag Keanu Reeves framför mig då han poserar på fodralet till Matrix. Jag känner mig snygg.
Dessvärre så är det nog så att jag inte alls hängt med! Man kanske borde skaffa ett par stora solglasögon? Problemet är att jag kommer nog ha svårt att ta mig själv på allvar med ett par solglajjer som är så stora att det går åt en halv flaska Ajax att tvätta dem. Man har ju inte det bredaste ansiktet på marknaden och det kommer nog bara se löjligt ut.
Sen så gillar jag sol, använder bara solglasögon i bilen, jag gillar då det är ljust. Jag använder inte keps på golfbanan heller, man får så himla risig solbränna. Vit i pannen och brun från ögonbrynen och ju längre ner i ansiktet man kommer desto brunare är kulören för att sen eskalera ut i en riktigt brun haka. Visst, man ser fin ut i keps, men då man tar av den ser man inte frisk ut. Så ja, solgränser är inte roliga, så då spelar jag hellre med solen i ögonen. Och om jag fick välja och jag hade kropp för det hade jag spelat i bar överkropp. Eller, jag hade nog till och med spelat helt naken. Kan vara lite jobbigt då man ska slå då det hänger en salami mellan benen, men man får väl fästa nåt slags hölster på insidan av låret som man kan stoppa ner lemmen i. Å andra sidan skulle man få solgräns av det oxå, och en blek lem. Men det kanske finns lösningar på det. Är det någon som känner en Masai som man kan fråga? De kutar ju ideligen runt med såna strutar på snoppen och en pilbåge på ryggen, de måste ju ha samma problem?
Åter till glasögonen, det finns ju en fara med det.. Ni tjejer är så HIMLA fina i era stora solglasögon! Och ni lägger ner mycket pengar på dem, det är Chloe, Dior, Gucci, Marc Jacobs och Gigli. Baksidan av dessa oversizedmodeller är att det kan vara lite gäckande. Man sitter där på en uteservering och sippar på en appeltini och rätt var det är så ser man en riktigt tutti frutti komma knatandes med ett par rejäla glasögon, en liten klänning och ett par leggings. Håret är uppsatt och sticker ut i en liten toffs som ser ut som en perfekt ormbunke. Jäklar tänker man då hon glider fram som en gepard över kullerstenarna, det där var ingen dålig böna! Då hon passerar så måste man ju såklart spana in hennes rumpa och det ser ut som två grapefrukter som bråkar under en presenning, grymt tajt! Men det är då det händer, precis bredvid uteserveringen ligger en bankomat i skugga. Hon tar av sig solglasögnen som täcker 3/4 av ansiktet och under dem uppenbarar sig inte en 27 år tjej som jobbar i skobutik och luktar jordgubb utan en dam som är 49 år gammal och jobbar med att ta fram OCR-nummer åt SEB i Rissne. Visserligen välbevarad för sin ålder, men inte riktigt inom mitt spektrum.
Så jag behåller nog mina ”små” glasögon, man vill ju inte skylta med falsk marknadsföring. Jag är ju en 32-årig datanörd från Södermalm, vilket kanske inte heller tilltalar ett så stort spektrum, men jag står för det genom mina små brillor! Fast man kanske borde testa att köra med leggings någon gång?
Dagens tips: Lem, även om den är lite ivägen ibland så är den faktiskt rätt rolig att ha!
Vissa dagar känner man sig lite sliten och trasig.. man kollar i spegeln och känner sig som hundra år. Har varit en stressig vecka, det börjar ta ut sin rätt. Det är såna här dagar man åker till Systembolaget.
Efter att utfört några ärenden smyger jag in på Systemet vid Regeringsgatan. Jag ställer mig i kön, efter ett tag kommer en äldre dam och ställer sig bakom mig, vi nickar till lite mot varann, som man gör i köer. I korgen har hon en Chablis och en flaska portvin. Vankas möjligtvis lite myskväll med farbrorn hemmavid, lite gott att äta, lite ostar och På Spåret med Oldsberg.
Då det är min tur och jag kommer fram så börjar killen i lite för opropertioneligt stora glasögon scanna av flaskorna. Jag tror han försökte vara lite "södermalm" med sina glasögon men det gick sådär. I alla fall, då han scannat av alla flaskor och det är dags att betala så frågar han försynt "ursäkta, har du legitimation?". Detta är precis detta jag väntat på hela dagen, äntligen får jag höra det! Jag tittar mig runt och hoppas att det var många som hörde detta. Tröttheten försvann på en sekund och jag eldar av ett brett leende och säger: "här är min legitimation", och så visar jag mina 7 st. gråa hårstrån på vänster tinning.
Damen bakom mig med portvinet skrattade så mycket så jag tror att det kan orsakat ett litet urinläckage. Killen i kassan skrattade så hans stora stora glasögon måste gjort blåmärken på hans näsa. Medan de skrattade så drog jag upp mig leg och sa att jag är trettitvåochetthalvt. Jättebra sa han, ledsen att jag var tvungen att fråga. Ingen orsak sa jag och nickade till tacksamt. Han förstod nog min glädje. Kan det till och med varit så att han frågade för att han såg att jag såg lite hängig ut och ville pigga upp mig? Eller så kanske jag uppmuntrar till det, man får kanske skylla sig själv då man köper 8 st. Xide Pineapple/Lime och en flaska Taittingen Rosé Champange, antingen tror folk man är 19 eller att man är gay.
Dagens tips: Läs fortsättningen i nedanstående inlägg som heter "Dålig avslutning".
Efter en bra start som beskrivs i inlägget ovan så känner jag mig glad och pigg. Kände att det vore på sin plats att fira med att åka och träna lite golf. Rätt skön kväll, blåser lite, blå himmel, men lite kallt. Då jag är klar så åker jag och tankar bilen på Statoil i Kungens Kurva. Jag blundar då belopp-räknaren snurrar som fläkten i en hårfön och förnekar att det är dyrt med bensin. Försöker komma på övertygande skäl till att det är befogat att köra bil överallt, kommer inte på nåt. Kollar på bilen, lite smutsig. Tänkte att jag kanske skulle ta en borstfri tvätt då jag ändå är här.
Bensinen är redan betalad med kortet direkt vid pumpen, så jag lommar in i byggnaden. Ställer mig i kassa 1 där det står 3 personer framför varav den ena var precis klar. Bakom mig glider en lastbilschaffis in och försöker tränga sig, det kan han glömma, jag spärrar mina spanska ögon i honom och han ställer sig snällt bakom mig. (jag är inte spansk, men man skulle kunna tro det)
Då det är dags för nästa person i kassan så bara susar det till, rätt var det är dyker det upp folk från alla hörn, visade sig att det var 4 personer totalt. Det köps godis och det beställs korv. Det hela avhandlas rätt snart, jag blir lite förvånad, ser ju bra ut! Bara en person kvar framför mig. Och då händer det ofattbara igen, då dyker typ hans mormor och morfar upp, och det är ungefär här allt vänder.
Det tvistas om det ska vara kabanoss eller vanlig korv. Vad är skillnaden egentligen undrar de? Det är dubbelcheese och vanlig cheese. ingår det Cola? Men om jag vill ha Ramlösa? Under tiden ser jag att kassa två rör sig snabbare än en ormrädd pappa i skansenakvariet. Idogt står jag kvar, det måste lätta snart. Men jag har fel, tjejen i kassan kutar helt plötsligt iväg, hamburgarna verkar vara slut. Hon måste gå och hämta nya i frusen typ och et tar tiiid. För att göra en lång historia lite mindre lång, de framför mig tog hela 7 minuter på sig och de gled sakta bort från kassorna smaskades på kabanosser och hamburgare. Då det ÄNTLIGEN var min tur så frågar jag snällt efter en borstfri tvätt. Det är då skräckten kommer, turbo-bruden i kassal säger med sin nasala stämma:
- Naae.. du vet, jag kan INTE rekommendera den borstfria.. den är inte braaaa..
- Ehh.. varför då svara jag?
- Naee.. det är nån slang eller nåt som inte sitter rääääätt så den spolar dååååligt.. mmmm.. så är det.. *nickar*
Jag blir helt paff, här har jag stått i över 12-13 minuter på att få köpa en tvätt och så funkar den inte. Jag kan inte håller mig längre, jag säger:
- Vart har jag kommit? Är det Statoil, alltså, bensinmacken?
- AAAaaaeee.... säger hon med sin nasalaste röst. (tänk att du håller för näsan när du pratar så förstår du tonläget)
Då klämmer jag ur mig, ja det är ju tur att hamburgergrillen funkar i alla fall, och så går jag bara därifrån. Jag är duktig irriterad och mina spanska ögon är svarta som lakrits.
Därmed blev det lastbilschaffisens tur att få sig ett skratt. Jag bara tittade på honom och skakade uppgivet på huvudet, han förstod nog min frustration. Då jag var på väg ut så hör jag i kassan hur lastbilschaffisen säger, "diesel på 3:an, och sen 2 kokta med bröd".
Herregud..
Dagens Tips: ICA, ska ni köpa mat, åk till mataffären. Ska ni köpa bensin, åk till bensinmacken. Man kan inte vara bäst på allt!
Många undrar idag hur det är att jobba hemma istället för att ha ett kontor att åka till. Jag tycker det är supersoft, åker runt på så mycket möten och grejer, och då man väl är klar är det skönt att åka hem hit och ordna upp allt. Men som vanligt finns det fördelar och nackdelar med allt.
Året är 2001, luften börjar sakta sippra ur den så kallade bubblan likt ett gammalt fnasigt cykeldäck, jag jobbar som internetkonsult på en konsultbyrå. Efter att ha överkonsumerat Ramlösa Citrus (Carlsberg är min största kund – har typ betalt för att säga det där) under eftermiddagen så börjar det trycka på lite. Dags att gå på toa.
Smyger ner för trapporna ner i den kalla bottenvåningen där toaletterna är huserade. Går in i toaletten och vidare in i ett sånt bås. Öppnar toalocket och hallå i stugan, där uppenbarar sig ett par bromsspår som till och med får burnout-spåren från Wålms Hot Rod att se ut som lakritssnören. Här är det någon som jobbat hårt! Ingen nämnd, men på byrån så jobbade det några stora bjässar och direkt så börjar det susa fram konsultprofiler framför näthinnan på vem som kan gjort detta. Det måste till en bastant kille för att björna ur sig såna här portioner. Jag kommer ner till ett urval om två personer. Jag ser deras ansikten framför mig medan en rysning av obehag sprids längs med min ryggrad.
Det är ju nu man ställs inför ett fruktat dilemma. Om man låter det vara som det är så kan man ju sätta pengar på att man möter någon då man går ut genom dörren som sedan går in och tror att det är jag som gjort bromsspår i toan. Å andra sidan vill man ju inte stå och harva med en gulnad toaborste i någon annans exkrementer bara för att rentvå sitt eget rykte. Tanken slår mig även atta det kan vara en variant att byta bås, men tänk om man möter någon mitt i den akten, hur skulle det då se ut?
Efter att ha tagit mig en funderare så faller valet på operation rengöring. Lindar in näven i papper som fungerar som en temporär handske för att undvika hudkontakt med handtaget på toaborsten. Efter några snabba svep medan man tittar bort och tänker på fotboll verkar jobbet vara gjort. Dubbla spolningar senare glänser klosetten som porslingsögat på en gammal pirat och man kan äntligen få lätta på trycket.
Då man är klar och går ut och tvättar händerna så känner man sig ruskigt nöjd. Nästan så man hade hoppats att träffa någon på väg ut ur båset och då de går in så ser de hur fint man har gjort.
När man står där och försöker torka händerna i den där hopplösa varmlufts-fönen så kommer någon kollega som man bara sett några enstaka gånger i kontorslandskapen. Man nickar till mot varann lite som man gör på toaletter. Och nu händer det som inte får hända, han går in på båset BREDVID det båset där jag var! Der bränner till i magen.. var den toan ren, eller var det ÄNNU värre spår där inne? Om det är spår där så tror han givetvis att det är min signatur. Man lommar snabbt ut från toaletten upp till kontorsstolen igen i förhoppning att han ska glömma mitt ansikte.
Som av en slump så träffar man helt plötsligt på den där killen på daglig basis, han nickar igenkännande varje gång, och man kan nästan se att han skulle vilja berätta nåt för mig, men vågar inte ta bladet från munnen. Kan lova att det var en riktig macka även i båset bredvid, och han kommer för alltid att koppla ihop mig med det kadavret. Men det som är värst är nästan ovissheten, för det kanske var rent? Eller får han rysningar av obehag varje gång han tänker på mig? Fasen alltså, vissa matcher går det bara inte att vinna.
Dagens tips: Kontor hemma, Fisen har sin kattlåda, jag har min porslinstron. Inga misstankar, och inga oväntade överraskningar.
Jag gillar då folk kan föra sig och finna sig i situationer. Allt från att hålla tal till att dra ut stolen till sin bordsdam. Som ett litet sidospår tror jag faktiskt att den där artigheten håller på att dö ut lite, det känns lite trist.
Det är så skönt att se ett äldre par som väntar på deras vänner på t.ex. en restaurang. Det är slutet på juli, kanske en födelsedag som ska firas. Då vännerna dyker upp så ställer sig alla upp och det hälsas och har sig. Alla har tagit på sig sina finaste kläder. Det är klänningar, kostymer, sjalar, handväskor, manschettknappar och hela kittet. Kanske till och med någon dam som lyxat till det med en brosch. Det är en potpurri av skarpa parfymer som möts, det surras och tackas för sist och ges komplimanger för de söta skorna som är inhandlade dagen till ära.
Slipsnålar är bannlysta, och eftersom vi har att göra med eleganta herrar har de givetvis full stilkoll och det är inte en slipsnål så långt ögat når. Nog för att slipsnålar kan tyckas vara praktiskt, men även midjeväskor och mobiltelefonhållare i skärpet klassas som praktiskt och det är inte ok. Så försök inte ens.
Men det är där mitt i hälsningsorgien som det kan bli riktigt spännande. De eleganta herrarna plockar fram trumfkortet, den fruktade kindpussen. Det är nästan så allt stannar upp, alla tittar och det blir tyst i restaurangen. Alla ställer sig frågan, kommer han klara det? Totalt opåverkad av pressen så är han smidig som en räv och leverer en trippel kindpuss som om det vore en liten presentask med rött snöre. Respekt.
Alltså, jag vet inte vart man lär sig kindpussas för det kommer inte naturligt. Men det ser så fasligt elegant ut, och som att de vore skådespelare är ju damen helt med på noterna. Jag begriper inte hur de gör.
Det finns ju så mycket som kan gå fel! Och ska man egentligen pussa på kinden eller ska man bara göra pussljudet då kinderna möts? Vilken sida ska man pussas på? Är det en enkel, dubbel eller trippel puss? Och vad säger hennes make om att man står där och gör närmanden mot hans fru?
Mycket av hemligheten har jag märkt är det där "mmmmmm:ande" ljudet. På nåt sätt är det som en liten uppmaningen av mannen att nu kommer det dyka upp en kindpuss här serru. Men får man väl till det, då är ju bara halva jobbet gjort. Ska man nöja sig med en enkel? Eller ska det vara en dubbel? Eller kanske de luxe versionen, en trippel!?
Själv är jag en kramare, jag gillar att kramas. Efter golfrundor så tackar man alltid för ronden genom att ta i hand. Och spelar jag med en tjej eller dam, ja då ger jag en kram. Så jag vill nog påstå att jag är rätt bra på att kramas. Jag tycker det är vänligt på nåt sätt. Kramar även killkompisar som står mig nära.
Jag kan styra kramen rätt bra, gäller att hålla upp höger arm i luften samtidigt som man viker fram höger axel en aning, då brukar mottagaren se vad som är på väg att hända och kramen utförs med elegans. Eller som idag på eftermiddagen då jag skjutsat hem Andrea och Madeleine. Värdelöst med en en sittande halvtafflig kram i bilen med säkerhetsbälte på. Dessutom satt Andrea i baksätet, och hur gör man då? Skakar hand? Nej, det vore ju inte snyggt! Så jag gick helt enkelt ur bilen och levererade två riktiga kramar.
Men ändå känner jag att jag skulle vilja ta det vidare till en ny nivå, att lära mig kindpussen. Men jag vet inte om jag är redo. Det finns ju en risk, för om man kindpussar någon en gång, då måste man ju göra det nästa gång. Man kan ju inte gå tillbaka till en kram liksom, för då undrar ju de vad som hänt? De kanske tror att jag inte gillar dem längre. Eller att de sagt nåt dumt. Eller att de luktar illa!? Dessutom måste man hålla reda på vilka man kindpussat och inte. Och om det är två tjejer och man känner den ena lite bättre. Ska man då krama den ena och kindpussa den andra? Det känns ju lite mobbing.
Så nja, jag kanske ska hålla mig till kramarna ändå.. men vem vet, då jag blir lite mer senior och gråhårig så kanske det kommer naturligt. Eller för att träna så kan man innan man träffar tjejer man känner varsko dem att man vill träna på en kindpuss. Då kan man ju ge lite förberedande instruktioner i ett SMS typ: "Dubbel kindpuss, vänster sida först. Kram!".
Vill bara avsluta med handkyssen, den känns ruggigt mycket medeltid. Vill starkt avråda från att plocka fram den, låt den stanna i badrumsskåpet tillsammans med slipsnålen.
Dagens tips: Andrea och Maddelito, perfekta sällskapet på en filt i en solig park med lite gott att äta och dricka. Tack för en skön eftermiddag!
Ju äldre man blir, desto mer förvånad blir man över när saker funkar som det ska. Jag tror att då man var yngre så räknar man med att allt ska gå som det är tänkt, och så blev man arg och besviken då det inte blev så.
Men efter många år som projektledare och allmänt förvirrad inser man att saker går sällan som man tänkt sig. Detta gör då att man istället tar glädjeskutt när väl saker funkar. Man behöver inte vara pessimistisk, men bara att man kanske ska sänka ribban lite och låta sig bli positivt överraskad.
Just nu hände en sån sak.. sitter lite tajt till med jobb här och kom på att det måste iväg ett paket med lite papper till ett företag på Kungsholmen. Egentligen skulle jag åkt dit själv och lämnat det, men jag hinner inte det. Då kom jag på den eminenta idén att fixa ett bud istället.
Ringde en budfirma, de tog mina uppgifter, jag fick ett kundnr, frågade vart de skulle hämta paketet och vart det ska levereras till. De kommer om 10 minuter (!!!) och hämtar upp det, jag blev helt paff! Och som om inte det vore nog, fakturan postas hem till mig. Och beloppet? 180 kr! Det är ju INGENTING! Snacka om ett fynd.. Hade räknat med typ 500 kr eller nåt sånt.
Uppdatering kl 14:13 Nu fick jag halva priset hos ABA oxå? De hade sagt cirka 1.000-1.500 kr för utskrifterna till mig, men det slutade på 4.000 kr. Jag sa att de kunde hört av sig då de såg att de skulle vara i färg och att det blev dyrare. Så det slutade med att jag fick allt för 2.000 kr istället. Slutade med att han skakade hand med mig innan jag skulle gå. Jag fattar ingenting.. dessutom så blev min nya Mizuno driver klar idag, trodde det skulle ta en vecka till! Vad är det som händer? Känns som det kommer hända nåt läskigt snart, det går lite för bra nu. =)
Dagens tips: Box Delivery, jag har inte betalt för att säga detta, men gör det ändå.
Man har ju sin lilla portfölj med skämt som man drar fram med jämna mellanrum. Visserligen har jag så dåligt minne så jag återger nog aldrig mina skämt på samma sätt två gånger, men ändå. Så jag ställer mig frågan, får man verkligen återanvända skämt? Det ligger ju helt i linje med dagens miljömedvetna samhälle med växthuseffekter och allt vad det heter.
Det gäller ju att ha koll på vilka man dragit skämten för och inte, annars så blir man ju typ avslöjad. Ibland har jag sett några stå-upp-komiker på Jay Leno eller nåt sånt, och sen då man googlat dem och hittar dem på YouTube så ser man att de kör nästan exakt samma grej som de gjorde hos Leno. Det är samma tonfall, samma ord och samma gester.
Helt plötsligt så tar det liksom udden av det hela då man vet att det är inövat och det känns lite som ett skrivet manus. Och så vill man ju inte framstå!
Men det är ändå då man har en liten story att berätta som tar ett par minuter. Man bygger liksom upp bilden, laddar för skämtet och sen drar man till med slutklämmen. Det är roligt!
Jag var toastmaster på ett bröllop för ett par år sen, det var skitläskigt! För det var lite som en stå-upp-komiker, fick förbereda ett par skämt och man var galet nervös för att folk inte skulle skratta. Jag har inga problem att prata inför folk, tvärtom, gillar att hålla föredrag och grejer. Men just att dra skämt på beställning, det var en utmaning. Som tur var så lyckades man pressa fram några fnitter där på brölloppet så man får anta att det gick vägen.
De roligaste skämten är nog ändå de som kommer sådär spontant och man undrar var det kom från. Ironi funkar alltid också, och skämt om sex. Det är en bra isbrytare även om man är på möten. Folk är inte så pryda som man kan tro!
Dagens tips: Roliga vänner, jag har en helt bunt faktiskt! Det är suveränt!
Allt känns rätt stabilt, man har en bra hårdag och man är nöjd med kläderna. Om mina Burberry-boxers fortfarande hade varit vid livet så hade jag valt någon av dem. Jag luktar lite gott, det är varmt och skönt i restaurangen vilket renderar till att jag har en frisk lite brun färg i ansiket och lite smått röda kinder. Stolen är riktigt skön, ljusen fladdrar på bordet och löjromstoasten med gräddfil, hackad rödlök och en liten dillkvist är redan avverkad.
Jobbar aktivt på en liten kalvytterfilé till varmrätt, såsen ligger ripplad på tallriken, ett glas rött. Jättetrevlig tjej verkligen, känns som den här dejten är under kontroll! Jag drar några vitsar, hon skrattar. Lutar sig fram lite då jag pratar. Hon snurrar med fingret i håret lite då hon berättar en story = köpsignal. Hon avslutar lite fyndigt, jag skrattar brett och avslutar med ett leende. Vad mysigt vi har det! Och, jag är nog en rätt charmig kille ändå!
Börjar bli dags att sträcka på sig, vinet ligger som en skön liten varm basker runt huvudet och man känner sig härligt tillfreds. Dags att gå på toaletten, skämtar till det lite genom att säga att jag tänkte gå och pudra på nästan och bränner av med ett litet charmigt leende. Hon tittar på mig lite sådär lurigt som bara tjejer kan göra. Jag tänker för mig själv att det där skötte jag snyggt!
Mycket elegant glider jag bak stolen, reser mig snyggt och gör en 180-graders manöver och skjuter in stolen nästan ljudlöst utan att slå i bordsbenen och lägger servetten på sitsen. Nickar till lite och lommar iväg mot herrarnas.
Kommer in till toaletten, hoppla, precis då jag går in så blev det ledigt, han håller artigt upp dörren åt mig. Vi nickar lite mot varann, sannolikt är han oxå på en lyckad dejt. Noterar att han oxå hade Nudiejeans, måste vara en jäka bra kille det där. Han heter säkert Henrik och bor i närheten av Medborgarplatsen.
Jag går in på toaletten, han har till och med använt den puffen så det luktar lite äpple där inne, jag sa ju att det var en bra kille! Jag gör det man brukar göra, utan en enda droppe som hamnar snet, när jag är klar knäpper byxorna och ska tvätta händerna. Kollar i spegeln, håret är fasen klockrent, sånär som på några elaka gråa hårstrån som gnistrar till spegeln. Jaja, det får man leva med. Bra att jag tog den ljusblåa skjortan, jag ser brun ut i den. Jag gör ett provleende mot spegeln och PANG, det är det då händer! En dill-pinne har fastnat mellan framtänderna!!!
Det bränner till i magen som att man tappat mobiltelefonen i sjön. Detta kan inte vara sant, jag ser ut som Marie Fredriksson. Där har jag suttit och dragit vitsar, bjussat på ett brett leende, sett lite belåten ut. Och tjejen mitt emot kan omöjligt tagit mig på allvar. Helt plötsligt så inser jag varför hon skrattat åt mina skämt, då jag skrattade så såg hon dillpinnen som via en elak synvilla ser ut att separera framtänderna. Ända sen förrätten, ända sen första tuggan. Kvällen är förstörd. Jag vill bara åka hem nu till Fisen och äta Ben & Jerrys.
Detta händer inte bara på dejter, det kan vara på lunchmöten med kunder, kontorsrums-möten eller guitar hero kvällar med kompisar. Kan till och med vara på släktträffar med ens eget kött och blod.
Dessutom gäller det inte bara dillpinnar, utan fläckar på tröjan, kragen på skjortan som är felvikt, en snorkråka som elakt skyltar med sin närvaro i näsborren. Det finns hur många scenarion som helst.
Jag har via detta identiferat 3 typer av människor:
1. Berättaren Personen ifråga pekar lite snyggt på näsan och med ett litet vänligt skratt säger: "nu tror jag du har en liten buse hängde där minsann". Man biter ihop, har överseende med pinsamheten men är evigt tacksam för att man blev räddad för att gå runt med den där hela dagen.
2. Smygaren Denna person har noterat dillpinnen hela kvällen, den har funnits där, ingen tvekan om saken. Men vägrar säga nåt.. Då man väl kollat i spegeln och hittar dillet och går tillbaka till bordet så säger man att man har haft en Marie Fredriksson hela kvällen så nickar hon och säger att hon har sett det. Tack för den.
3. Ljugaren Har försökt kolla åt andra hållet hela kvällen då vi spelar på platsgitarren, vägrar notera fläcken på skjortan precis bredvid översta knappen. Ser ut som bearnaise-sås. Ingen kan missa den. Då man ser att man har en fläck så säger man att vafasen, jag har ju en fläck på skjortan! Nej, det har jag inte sett säger personen oskyldigt och spelar vidare på "my name is jonas" som ingenting har hänt.
Vill med detta uppmana fler personer att bli en "berättare", gör en god gärning (en s.k. Henrik) och rädda någon från pinsamheter!
Fotnot: Alla namn och händelser ovan är fingrerade, sånär som på Henrik som med 100% säkerhet är en schysst kille och bor i närheten av medis.)
Jag hade sett det på bilder, jag hade sett det i en och annan skål på bjudningar, jag hade sett deti glas, jag hade sett andra smacka i sig dem med förtjusning. Jag gillade till och med då man använde namnet på människor. Men jag hade aldrig testat själv..
För 5 år sen så kunde jag inte hålla mig längre.. Med grav salivutsöndring så greppade jag tag i den gröna glansiga oliven med en perfekt liten röd bupp instoppad i mitten. Hon var som gjord för mig, hon skulle bli min första. Högtidligt förde jag sakta min hand med denna lilla delikatess mot min förväntasfulla mun. Oliven krystade av förväntan över att få ta min oskuld. Jag kunde tänka mig att det smakar lite som en blandning av vindruvor och kiwi, och med en liten smak av körsbär eller jordgubb. Mina smaklökar förväntade sig en orgasmisk upplevelse, detta var ett stort ögonblick. Olivens resa till min mun kändes som en evighet, så många tankar for genom mitt huvud.
Jag slöt mina ögon, fångde upp den lilla gröna spänstiga bollen mellan mina tänder och bet till. Det tog en millisekund innan min panna i ren reflex rynkades av den salta fadda smaken. Tog en tugga till, kände hur det lite gryniga, jolmiga fruktköttet började invadera mina tänder. En unken smak spred sig i munnen, jag var i chock. Den tog liksom aldrig slut, den växte i munnen och det började fastna saker i gommen. Lite ungefär som då man äter avokado. Helvete, detta var inte alls vad jag tänkt mig! Tänkte att det måste vara en bugg, en felaktig oliv.
Då jag idogt försökt skrapa bort kvarlevorna från gommen med min tunga så tog jag en till. Jag försökte se oberörd ut, men skräcken lös nog igenom. Folket i lokalen stannade upp, allt gick i slow motion, jag hade tunnelseende. Jag bet tag i den nyförvärvade lilla stackaren, tuggade snabbt för att se om den goda söta smak jag förväntade skulle infinna sig denna gång. Men icke, total katastrof. Fick kväljningar och försökte desperat torka av tungan med en servett för att få bort smaken. Tog flera dagar innan jag kom i balans igen.
Sen dess känner jag ett stort förakt mot dessa överreklamerade små grönsasker. Eller växter, eller vad det nu räknas som. Oliver är lite som marsvin, man vet liksom inte vad det är, var de kommer ifrån eller vad de fyller för funktion. (vill dock flagga för att olivolja är en bra uppfinning, men det måste komma från någon annanstans, typ samma ställe där de gör grillchips och delikatobollar.)
Så nej, oliver, avokado och kaffe, de kommer från samma planet som marsvin. Ingen kan på fullaste allvar tycka att de är okej. Jag tror alla bara går och låtsas att det är gott för att reta mig. Och tro mig, ni lyckas. Dessutom äter ni sushi oxå, vilket skamgrepp. Sushi är lite som oliver, ser fruktansvärt aptitligt och gott ut, men smakar nåt så förjävligt. Nej, upp till kamp!
Dagens Tips: Gänget i Tomelilla, Kjelle, Carina och Elina. Ni är så underbara! Tack för en supertrevlig Valborg! Och så Daniel förstås, favorit i repris, även fast han kör bil som en pensionär.
Det är så konstigt, för man står där och frotterar sig bland rader av karamellkungenboxar på Ica Kvantum i Kunges Kurva. Det är ett enormt utbud, och man väljer själv precis vad man vill ha. Men VARJE gång då skålen börjar komma till sitt slut så är det alltid några ”äckliga” godisar kvar. Men hur kan de vara äckliga, man har ju själv valt dem? Och det är ju olika varje gång?
Vill flagga för en sak dock, wienergum är svåra. Jag gillar bara röda, svarta och mörkgröna. De andra färgerna är inte goda, men man ”måste” ju ta några såna eftersom man inte kan stå där och sortera med spaden. Så weinergumskadaver som ligger där och kippar efter andan i Iittalaskålen som sedan slutar i papperskorgen är mer regel än undantag. (givetvis matchar skålen mina ljuslyktor! nämnde jag förresten att duken som skålen står på matchar fondväggen?) Men förutom weinergummin, hur kan det bli såhär?
Har fått höra ett par gånger just att jag köper äckligt godis. Det är lördag runt 19-tiden. Man har inhandlat en 7 hektos sprängfylld påse karamellkungen, man ska få besök. Man tömmer först ur gamla kadaver, sen skakar man om påsen för att få en bra mix, för att sedan hälla ut innehållet med nya fräscha, lite glänsande förmågor. En doft av lakrits, jordgubb och choklad penetrerar näsborrarna då de landar i skålen med ett skrammel. Tänder värmeljusen, det ringer på dörren. Kuddarna är iordningpuffade, det är Top Model säsong 691 på Tv3, katten sover. Vi sätter oss i soffan, gästens blick sänks från den stora tv:n ner mot skålen. Hugger tag i skålen med darrig hand, en liten dreggelpärla rinner ner från mungipan. Förväntningarna är gigantiska, jag tittar spänt med ögon som är stora som pingisbollar. Det känns som allt går i slow motion. Och det är då det kommer; ”gud vilket äckligt godis du har”. Det skär som en kniv i hjärtat, besvikelsen lägger sig som en våt filt över mitt huvud. Kvällen är förstörd..
Det är inte bara en person som sagt det, hört det från säkert 3-4 olika personer! Helt sanslöst.. Vad gör jag för fel?
Som ett litet sidospår måste jag påpeka att tjejer har en rolig tendens att kunna namnet på alla godissorter. På tal om selektivt minne. Vi pratar Häxvrål, Kameleonter, Punchkottar, och Knattar. Det är Saltskallar, Jordgubbsmatta och Snökulor. Jag kan typ två, Geisha och Ferrari.
Dagens tips: Outlook, skulle inte klara en dag utan kalendern. Dessutom synkar jag den med min brutalt fräna mobiltelefon så jag alltid har en uppdaterad kalender i fickan. Eller, har jag redan skrivit det en gång?
Konstigt hur vissa saker fastnar och andra inte. Exempelvis har jag jordens sämsta lokalsinne. Jag kan gå in i ett hus och vara där en timme, då jag kommer ut så vet jag inte vilket håll jag kom ifrån. Parkeringsgarage är en mardröm, jag brukar säga högt för mig själv: "vänstra ingången, 4:e våningen". Ändå när man kommer upp så känns det helt fel då man kommer dit och jag blir lika förvånad varje gång att bilen verkligen står där den står. Känns som det är någon som åker runt och flyttar min bil och spexar med mig. Tur man har GPS i bilen, hade väl knappt hittat hem annars. Vore skönt att ha ytterligare en GPS så jag hittar TILL bilen.
Jag är ju en grubblare av högsta rang, och det är så mycket saker jag funderar på och jag glömmer hälften. Ibland då jag tänker på nåt, så börjar jag tänka på en annan sak parallellt. Då jag gör det hinner jag glömma den första saken jag tänkte på och då kommer jag inte på vad det började med. Då bränner det sådär i magen som då man försnillat sina nycklar. Ibland kommer första minnet tillbaka, ibland inte.
Jag har små lappar och papper i min hög på skrivbordet med massa små saker jag grubblat på. Kan vara allt från en skön låtlista på nya låtar jag måste ladda hem, en design på en sajt, någon cool funktion, inköpslista på ICA Kvantum, skisser på den kommande ombyggnaden av toaletten, fragment till affärsidér som kanske kan göra mig ekonomiskt oberoende.
Dessutom har jag en lista med nästan 30 olika ämnen som jag grubblat fram att skriva i min blogg. Bra eller dåligt, men denna blogg kommer att föda många nya inlägg framgent.
Det mesta paradoxala är att jag jobbar rätt mycket som projektledare, låter ju rätt oroväckande om man har ovanstående läggning då man försörjer sig på att hålla reda på saker och ting. MEN, på nåt sätt är det som att jag liksom slår av strömbrytaren ibland och framstår nog som väldigt tankspridd. Men ibland är strömbrytare på "on" för mitt projektlederi går ju faktiskt rätt bra!? Och samma då jag programmerar, extremt sällan jag glömmer saker eller förvirrar saker i koden.
En sak som ständigt förundrar mig är mitt "klädminne". Jag kommer ihåg vad jag haft på mig i stort sett varje dag flera veckor tillbaka i tiden. Jag har även koll på vad de jag träffat haft på sig. Min stora skräck är att ha samma kläder på mig 2 möten i rad, även om det är 2-3 veckor mellan mötena. Det roliga är att jag tänker inte på det, utan det bara fastnar. Detta ska man egentligen inte berätta, för då blir ju folk hispiga. Detta gäller både möten, fester, dejter, utekvällar, och allting.
Fler exempel på då strömbrytaren är "off" är om jag rolig film, eller hör en rolig mening så kan jag inte 5 minuter senare citera den meningen. Blir alltid fel, så jag måste återge det på mitt sätt. Behöver jag berätta att jag är värdelös i Memory?
Dessutom är jag värdelös på att komma ihåg namn. Ansikten har jag stenkoll på, men kan inte koppla dem till namn. Dessutom går jag konstant och känner på fickorna att allt är med. Telefon, plånbok och bilnycklar. Det går 10 mins, känner igen, brinner i magen, plånboken är borta! Nej, den låg i innerfickan. Går 1 timme till, sitter i bilen, nyckeln är borta! Nej, den sitter ju i tändningslåset.
Vill dock poängtera att jag i regel har stenkoll på det mesta, man kan ju tro motsatsen då man läser det ovan. Men låt oss säga att jag har mina små svackor ibland.
Nåja, kontentan är nog att jag inte borde grubbla så mycket. Hur stänger man av grubblet?
Dagens Tips: Outlook, skulle inte klara en dag utan min kalender i Outlook. Dessutom synkas den med min extremt coola telefon, så jag har alltid med mig kalendern i fickan.
Det viktiga är egentligen inte vad man skriver utan hur man skriver. Det blir så många missförstånd dagarna i ända i detta e-post-samhälle. Missförstå mig inte, jag om någon älskar e-post och sms. Däremot hatar jag telefoner för mitt lilla blinkande as ringer konstant. Vill återigen flagga för att det är världens coolaste telefon, men ändå. Men sms är grymt trevligt!
Ironi är farligt, för det kan väldigt lätt feltolkas i e-post och sms! Ska man kosta sig på att vara ironisk så gäller det att vara hyggligt tydlig, annars kan det gå åt pipan.
I alla fall, det finns ett hemligt språk, språket som man läser mellan raderna. Språket som alla känner till, men ingen vågar prata om. Speciellt tjejerna, a.k.a fienden. Ett lysande exempel är hur man "kramas" i digital form. För en sak är säker, tjejer har alltid en dold agenda med deras kramande. Här nedan är några alternativ.
kram Den minsta möjliga kramen som finns. Man har inte ens unnat sig en punkt för att avsluta meningen. Detta är nästan förnedrande för mottagaren och man kan lika gärna avsluta med MVH. (för övrigt är även MVH förbjudet. kan man inte ta sig tid att skriva ut hela meningen kan man lika gärna strunta i det helt. Jag rekommenderar att man avslutar med "hälsningar" eller "vänligen".)
kram. Denna är nästan lika illa som ovan, men kan tolkas på två sätt. Antingen som minikramen ovan fast mer grammatisk korrekt där man i alla fall bjuder på en punkt. Alternativ två, nya meningar ska ju starta med en versal. Så här kan det oxå vara en markering att det är en "arg" och bestämd kram. Denna kan vara gäckande. Lite som att avsändaren under tvång måste dra iväg en kram, men man vill ändå inte visa att läget är under kontroll.
Kram
Nu börjar det likna nåt, man undviker att använda punkt för man vill inte låta burdus. Men man går på med ett versalt K. Nu börjar det likna en "heeeej-kram".
Kram.
Extremt farlig formulering. En av de mest gäckande kramarna som finns där ute. Den är extremt korrekt rent grammatisk, MEN torr som fnöske och säger absolut ingenting. Får man en sådan här kram så gäller det att vara på sin vakt. Vill dock flagga för att det kan vara positivt! Man får väga in resten av texten är i mailet/sms:et för att försöka dra en slutsats av detta.
Kram!
Detta är min favorit. Min regel är att jag är superkonsekvent. Jag Kram!:ar alla, inga missförstånd, ingen dold agenda. Bara en varm mjuk kram helt enkelt. Om någon mot förmodan sett nåt annat från mig har jag helt enkelt halkat på tangenterna eller varit full.
KRAM
Denna är mysig, här jobbar man hårt med versaler för att få styrka i kramen. Men om man går såhär långt, varför går man då inte hela vägen med ett utropstecken oxå? Jag tror det har att göra lite med att man vill visa att man kan hålla på sig, men är öppen för förslag. Och det är ju fint! I vilket fall som helst, finns ingen anledning att vara orolig här.
KRAM.
Har aldrig sett denna, man måste vara totalt från vettet om man skickar denna kombo. Finns ingen logik alls. Svara inte ens på det sms:et, allt du säger kan och kommer att vändas mot dig.
KRAM! Jag gillar dig, ska vi hångla?
Sen finns det massa avarter av kram, såsom "kramar!", "kram, kram!", osv. osv. Som jag anser så är man safe i alla del fallen och man har inget att oroa sig för.
Mer eller mindre samma regler gäller för pussar, men med ökad grad av erotik. Med andra ord, PUSS! betyder; ska vi ligga?
Dagens tips: Semikolon, egentligen vet jag inte hur de funkar, men de är jäkligt coola att använda ibland. Räddningen är att ingen annan heller vet hur de funkar, därför man kommer undan med det.
Med risk för att låta som alla andra, och det är ju inte bra, men så måste jag ändå säga att det är skönt att våren är här. Man ser mer folk utomhus och allt blir så mycket enklare. Man promenerar, går på uteserveringar och allt sånt.
Men det är nu det slår mig, jag skulle vilja vara mamma! Man ser många mammor ute med sina barnvagnar. Oftar kommer de parvis. De går där och knuffar på sina olika typer av farkoster, det har hänt lite med barnvagnarna sedan jag var liten. Dessutom kostar de som en bättre bil.
Mammor har liksom en tendens till att se så fridfulla ut. De går där i godan ro. De har kanske ett par jeans på sig, en tröja och en skön jacka. Och om det är lite kylslaget kanske en sån liten söt mössa. Om det inte är mössa på så är det oftast uppsatt hår i en liten tofs. Lite sådär lagom provisoriskt så man ser att de satt upp det i all hast, fast de har ändå tagit 20 minuter för att få det att se just så provisoriskt ut.
De har inte bråttom någonstans, de kollar sig lite runt. Kanske bara helt spontant stannar på en parkbänk och gullar lite med knodden som sitter som ett litet knytte där i farkosten. Och kommer de parvis så kan de bara stanna mitt på gångvägen och stå och tjattra ett tag. Hur trevligt som helst! Eller kanske gå in på ett café. Givetvis med konsekvensen att de ska trakassera servitrisen med vällingflaskor som ska bli uppvärmda. Sen slår de sig ner och det är jackor och väskor och barn och filtar och grejer överallt. Men det ser så mysigt ut på nåt sätt.
Då pappor går med barnvagnar så ser de liksom så styltiga och obkväma ut. De går där med stapplande ben, lite kymiga och med stela rörelser. De måste alltid låtsas vara på väg någonstans. De går där själva, visserligen med ett par snygga sneakers och ett par baggyjeans. Kanske en luvtröja, eller en långärmad tajt tröja och en dunväst ovanpå. Gärna ett par vassa däck på barnvagnen med lite sådär coola fälgar. Men det blir liksom aldrig det där avslappnade. Pappor kan inte bara vara ute på promenad, de måste liksom ha ett syfte. Måste vara bestämda steg precis som att man ska gå till posten och posta ett viktigt kuvert. Och om de redan postat kuvertet, ja då är de på väg hem och ser ut som de precis utfört nåt viktigt.
För då tjejen kommer hem sen så kan man liksom inte bara dra till med att man varit på promenad. Man säger att man tog en liten promenad med Rebecka (som barnet heter - fint namn) och var på posten och lämnade några viktiga kuvert.
Dessutom kommer aldrig pappor parvis, det är ju på tok för gay! 3 papplediga pappor i en liten samling, det är liksom inte ok. Enda gången man får vara nära varann det är då man spelar fotbollsmatch och kramas efter att man gjort mål.
Nej, mammalediga mammor verkar ha det så mycket bättre än pappalediga pappor. Och om mammorna mot förmodan inte har nåt att göra kan de alltid leka lite med sina bröst eller kolla på sin rumpa i spegeln. Vad kan killar göra liksom? Kolla på Text-Tv eller surfa porr?
Nej så fan, jag skulle vilja vara 5 år yngre, och tjej.
Dagens tips: Snygga fälgar, jag blir nykär varje vår då man får sätta på 19-tummarna på bilen igen. Stötigt som fasen och ruggigt opraktiskt, men sjukt snyggt.
Musik är underbart härligt och i rätt sammanhang kan den få en väldigt lyckad effekt. Det är något som man märker att reklammakarna tagit fasta på. Finns många varianter, en del kör den sega och irriterande linjen med Jambagrodor och tvättmedelsreklam. Vissa kör med dokusåpestuk som Telia eller ICA.
Sen finns det såna som kör med ren lögn. Ta t.ex. reklam för tamponger och bindor. Som det framställs så är mensen det bästa som hänt tjejernas liv och ni kan inte vänta till nästa gång. Tjejerna i reklamen cyklar, dansar och badar. De hoppar runt i utsläppt hår med vita underkläder och skrattar och stojar i slow motion i en stor säng. Fasen, det är nästan så man önskar att man fick ha mens och ta del av allt det där!
Ytterligare ett grepp i reklamfilmer är musik, och det är det jag tycker kan ge den bästa upplevelsen. Friends har t.ex. fått mycket credd för sina reklamfilmer just bara tack vare deras utmärkta låtval. Tänker på exempelvis ”Granada - Amazing It Seems” som gick för ett par år sen, jättefin låt!
I dagsläget är det två låtar som jag tycker är helt underbara:
1. Sony Ericsson (Depeche Mode - Enjoy The Silence)
Alla känner ju igen låten, men denna version är ju så sjukt skön på nåt sätt. Lyssna bara på tjejen i gungan och hon som ligger i sängen, sanslöst härlig röst. Hennes stämma lämnar ett avtryck som en varm smörkniv i ett helt nyöppnad paket med Flora. Just ögonblicket precis efter man rivit av staniolen och sen trycker ner kniven där i den blanka välpolerade ytan. Man hyvlar av en väl avvägd klick med smör som snart ska få landa på en mjuk färsk Skogaholmslimpsmacka med några mjuka svep. Sen bekläds konstverket av 2 tunna skivor grevéost. Allt detta medan en varm kopp Oboy svalnar till exakt rätt tempratur. Det är fasen livskvalité.
Dessutom har hon vid bardisken så söt näsa så det nästan inte kan vara på riktigt. Jag vill göra en gipsavgjutning på den och spara den på byrån här i mitt sovrum bredvid Boda Nova lyktorna och bara äta grillchips och titta på den en hel eftermiddag.
Låten når sitt klimax sen då sången ebbat ut och pianot får försiktigt smyga in och sakta ta plats i rampljuset. I kombination med lite slow motion med gungan så sätter rysningarna fart längs med ryggraden.
2. EDC by Espirit (Soviet - Candy Girl)
Vet inte vad det är jag gillar så mycket med låten, och lyssnar man på hela låten så är den nog inte så bra egentligen. Men det är nåt med den i just den reklamfilmen och refrängen. Spela den några gånger i rad, smaka lite på den lite. Hemligheten är nog att krydda på med rejält med bas. Mitt surroundsystem går upp i brygga i njutning av basgången i den här låten. Sen är faktiskt refrängen rätt soft på nåt vänster.
Här är förresten en utmärkt sajt som visar vad de flesta låtarna heter i massa olika reklamfilmer: http://www.reklammusik.se/
Dagens tips: Statistik, chansen är upp till 78% större att man lyckas med en lögn om man använder statistiska exempel. Jag lovar!
Det kom så plötsligt, jag såg det aldrig hända.. Det har inte hänt förut, så jag har nog rent statistikt klarat mig väldigt bra. Men en gång är ingen gång, så jag får väl bita i det sura äpplet och inse att det kan hända även den bäste.
2 st Lexington handukar och 2 par Burberry boxershorts har lämnat mig. Deras liv slutade i samma tvättmaskin som mina nya G-star Jeans. De fräcka, lite coola jeansen visade ingen pardon utan delade elakt med sig av sin mörka jeansinga färg till mina stackars så bebisar. Det ack så djupblåa rutiga tyget på ena paret boxers som så stolt prydde min slanka lekamen har sett dagens ljus för en sista gång. Och det randiga paret med de vita strecken som bryter av så fint är nu mer gulaktiga än vita.
Mina handukar som med sin gråa, nästan lite glansiga lyster prydde min handukshållare så fint, och som så snällt och skonsamt torkat min mjuka hud från vattendroppar, har tappat sin glöd och livskraft. De ligger där på golvet och blaskiga, livlösa och lite oljiga ut.
Jag blundar, tror att det är en elak dröm, jag öppnar mina ögon och hoppas att mina boxers ska ligga där prydligt ihopvikta i min låda och slåss om min gunst då jag öppnar lådan för att få bäras runt för en dag. Eller att mina handukar ska hänga där i badrummet över pinnen i exakt samma höjd med Lexington etiketterna lite sådär precis under vecket så det är det första man ser då man tittar, men tyvärr har mina vänner gått ur tiden.
Det är med sorg som jag nu kommer bära dessa små arma kamrater till kyrkogården (Stockholms Statsmisson) där de förhoppningsvis kan reinkarneras i ett nytt liv. Tack för den här tiden, ni har gett mig så mycket och era efterträdare har ett tufft jobb framför sig. Det bästa jag kan göra är att gå vidare, jag hoppas ni förlåter mig.
Ps. om ni ser någon uteliggare med Burberry boxers, då vet ni var de kommer ifrån! Ds.
Dagens tips: Öronmuffar - hur coolt skulle inte det vara en kall dag på golfbanan!
Ibland händer det att man tar en tupplur. Kan vara att man är lite seg då man sitter hemma och jobbar eller att man har en riktig slappardag och lägger sig lite spontant i sängen och råkar duna in.
Det är ungefär då ett väldigt konstigt fenomen träder in. Nästan varje gång jag tar en tupplur så får jag en stor dreggelfläck på kudden. Men då jag sover mina vanliga tider så dregglar jag aldrig. Har alltid undrat varför det är så?
Till och med Fisen får små dreggelpölar ibland då han ligger och sover på soffan på dagarna. Därmed verkar dreggelfenomenet drabba alla, oavsett art. Eller så är det helt enkelt så att jag och Fisen lever i symbios?
Men i alla fall, vet kroppen då man tar en tupplur eller en riktig lur? Och vad har dregglet för syfte egentligen? Och på nåt sätt så vet man att det finns där då man vaknar, för det första man gör är att desperat försöka torka av det trots att man är så snurrig och yrvaken så man knappt vet vart munnen är. Ja, det är verklgien ett mysterium..
Observera att detta ska dock ej förväxlas med uttrycket "sova på blöta fläcken". Tänk hur många som gör det ofrivilligt, och båda vet det, men ingen vågar säga nåt. Tjejer, upp till kamp säger jag bara!
Dagens tips: Min HTC Cruise telefon, den är så jävla cool så det finns inga gränser. Synd bara att den ringer så j:a ofta, jag vill ha en telefon som inte ringer tack.
Av bara farten måste man ju gratta Obama! Själv blev jag invald i styrelsen på golfklubben för några år sen och det var kul, men detta är ju några snäpp större. =P
