Jag vill vara mamma

Med risk för att låta som alla andra, och det är ju inte bra, men så måste jag ändå säga att det är skönt att våren är här. Man ser mer folk utomhus och allt blir så mycket enklare. Man promenerar, går på uteserveringar och allt sånt.

Men det är nu det slår mig, jag skulle vilja vara mamma! Man ser många mammor ute med sina barnvagnar. Oftar kommer de parvis. De går där och knuffar på sina olika typer av farkoster, det har hänt lite med barnvagnarna sedan jag var liten. Dessutom kostar de som en bättre bil.

Mammor har liksom en tendens till att se så fridfulla ut. De går där i godan ro. De har kanske ett par jeans på sig, en tröja och en skön jacka. Och om det är lite kylslaget kanske en sån liten söt mössa. Om det inte är mössa på så är det oftast uppsatt hår i en liten tofs. Lite sådär lagom provisoriskt så man ser att de satt upp det i all hast, fast de har ändå tagit 20 minuter för att få det att se just så provisoriskt ut.

De har inte bråttom någonstans, de kollar sig lite runt. Kanske bara helt spontant stannar på en parkbänk och gullar lite med knodden som sitter som ett litet knytte där i farkosten. Och kommer de parvis så kan de bara stanna mitt på gångvägen och stå och tjattra ett tag. Hur trevligt som helst! Eller kanske gå in på ett café. Givetvis med konsekvensen att de ska trakassera servitrisen med vällingflaskor som ska bli uppvärmda. Sen slår de sig ner och det är jackor och väskor och barn och filtar och grejer överallt. Men det ser så mysigt ut på nåt sätt.

Då pappor går med barnvagnar så ser de liksom så styltiga och obkväma ut. De går där med stapplande ben, lite kymiga och med stela rörelser. De måste alltid låtsas vara på väg någonstans. De går där själva, visserligen med ett par snygga sneakers och ett par baggyjeans. Kanske en luvtröja, eller en långärmad tajt tröja och en dunväst ovanpå. Gärna ett par vassa däck på barnvagnen med lite sådär coola fälgar. Men det blir liksom aldrig det där avslappnade. Pappor kan inte bara vara ute på promenad, de måste liksom ha ett syfte. Måste vara bestämda steg precis som att man ska gå till posten och posta ett viktigt kuvert. Och om de redan postat kuvertet, ja då är de på väg hem och ser ut som de precis utfört nåt viktigt.

För då tjejen kommer hem sen så kan man liksom inte bara dra till med att man varit på promenad. Man säger att man tog en liten promenad med Rebecka (som barnet heter - fint namn) och var på posten och lämnade några viktiga kuvert.

Dessutom kommer aldrig pappor parvis, det är ju på tok för gay! 3 papplediga pappor i en liten samling, det är liksom inte ok. Enda gången man får vara nära varann det är då man spelar fotbollsmatch och kramas efter att man gjort mål.

Nej, mammalediga mammor verkar ha det så mycket bättre än pappalediga pappor. Och om mammorna mot förmodan inte har nåt att göra kan de alltid leka lite med sina bröst eller kolla på sin rumpa i spegeln. Vad kan killar göra liksom? Kolla på Text-Tv eller surfa porr?

Nej så fan, jag skulle vilja vara 5 år yngre, och tjej.

Dagens tips: Snygga fälgar, jag blir nykär varje vår då man får sätta på 19-tummarna på bilen igen. Stötigt som fasen och ruggigt opraktiskt, men sjukt snyggt.