Dill

Allt känns rätt stabilt, man har en bra hårdag och man är nöjd med kläderna. Om mina Burberry-boxers fortfarande hade varit vid livet så hade jag valt någon av dem. Jag luktar lite gott, det är varmt och skönt i restaurangen vilket renderar till att jag har en frisk lite brun färg i ansiket och lite smått röda kinder. Stolen är riktigt skön, ljusen fladdrar på bordet och löjromstoasten med gräddfil, hackad rödlök och en liten dillkvist är redan avverkad.

Jobbar aktivt på en liten kalvytterfilé till varmrätt, såsen ligger ripplad på tallriken, ett glas rött. Jättetrevlig tjej verkligen, känns som den här dejten är under kontroll! Jag drar några vitsar, hon skrattar. Lutar sig fram lite då jag pratar. Hon snurrar med fingret i håret lite då hon berättar en story = köpsignal. Hon avslutar lite fyndigt, jag skrattar brett och avslutar med ett leende. Vad mysigt vi har det! Och, jag är nog en rätt charmig kille ändå!

Börjar bli dags att sträcka på sig, vinet ligger som en skön liten varm basker runt huvudet och man känner sig härligt tillfreds. Dags att gå på toaletten, skämtar till det lite genom att säga att jag tänkte gå och pudra på nästan och bränner av med ett litet charmigt leende. Hon tittar på mig lite sådär lurigt som bara tjejer kan göra. Jag tänker för mig själv att det där skötte jag snyggt!

Mycket elegant glider jag bak stolen, reser mig snyggt och gör en 180-graders manöver och skjuter in stolen nästan ljudlöst utan att slå i bordsbenen och lägger servetten på sitsen. Nickar till lite och lommar iväg mot herrarnas.

Kommer in till toaletten, hoppla, precis då jag går in så blev det ledigt, han håller artigt upp dörren åt mig. Vi nickar lite mot varann, sannolikt är han oxå på en lyckad dejt. Noterar att han oxå hade Nudiejeans, måste vara en jäka bra kille det där. Han heter säkert Henrik och bor i närheten av Medborgarplatsen.

Jag går in på toaletten, han har till och med använt den puffen så det luktar lite äpple där inne, jag sa ju att det var en bra kille! Jag gör det man brukar göra, utan en enda droppe som hamnar snet, när jag är klar knäpper byxorna och ska tvätta händerna. Kollar i spegeln, håret är fasen klockrent, sånär som på några elaka gråa hårstrån som gnistrar till spegeln. Jaja, det får man leva med. Bra att jag tog den ljusblåa skjortan, jag ser brun ut i den. Jag gör ett provleende mot spegeln och PANG, det är det då händer! En dill-pinne har fastnat mellan framtänderna!!!

Det bränner till i magen som att man tappat mobiltelefonen i sjön. Detta kan inte vara sant, jag ser ut som Marie Fredriksson. Där har jag suttit och dragit vitsar, bjussat på ett brett leende, sett lite belåten ut. Och tjejen mitt emot kan omöjligt tagit mig på allvar. Helt plötsligt så inser jag varför hon skrattat åt mina skämt, då jag skrattade så såg hon dillpinnen som via en elak synvilla ser ut att separera framtänderna. Ända sen förrätten, ända sen första tuggan. Kvällen är förstörd. Jag vill bara åka hem nu till Fisen och äta Ben & Jerrys.

Detta händer inte bara på dejter, det kan vara på lunchmöten med kunder, kontorsrums-möten eller guitar hero kvällar med kompisar. Kan till och med vara på släktträffar med ens eget kött och blod.

Dessutom gäller det inte bara dillpinnar, utan fläckar på tröjan, kragen på skjortan som är felvikt, en snorkråka som elakt skyltar med sin närvaro i näsborren. Det finns hur många scenarion som helst.

Jag har via detta identiferat 3 typer av människor:

1. Berättaren
Personen ifråga pekar lite snyggt på näsan och med ett litet vänligt skratt säger: "nu tror jag du har en liten buse hängde där minsann". Man biter ihop, har överseende med pinsamheten men är evigt tacksam för att man blev räddad för att gå runt med den där hela dagen.

2. Smygaren
Denna person har noterat dillpinnen hela kvällen, den har funnits där, ingen tvekan om saken. Men vägrar säga nåt.. Då man väl kollat i spegeln och hittar dillet och går tillbaka till bordet så säger man att man har haft en Marie Fredriksson hela kvällen så nickar hon och säger att hon har sett det. Tack för den.

3. Ljugaren
Har försökt kolla åt andra hållet hela kvällen då vi spelar på platsgitarren, vägrar notera fläcken på skjortan precis bredvid översta knappen. Ser ut som bearnaise-sås. Ingen kan missa den. Då man ser att man har en fläck så säger man att vafasen, jag har ju en fläck på skjortan! Nej, det har jag inte sett säger personen oskyldigt och spelar vidare på "my name is jonas" som ingenting har hänt.

Vill med detta uppmana fler personer att bli en "berättare", gör en god gärning (en s.k. Henrik) och rädda någon från pinsamheter!

Fotnot: Alla namn och händelser ovan är fingrerade, sånär som på Henrik som med 100% säkerhet är en schysst kille och bor i närheten av medis.)

Dagens tips: Min säng, galet trött nu.