Det är så konstigt, för man står där och frotterar sig bland rader av karamellkungenboxar på Ica Kvantum i Kunges Kurva. Det är ett enormt utbud, och man väljer själv precis vad man vill ha. Men VARJE gång då skålen börjar komma till sitt slut så är det alltid några ”äckliga” godisar kvar. Men hur kan de vara äckliga, man har ju själv valt dem? Och det är ju olika varje gång?
Vill flagga för en sak dock, wienergum är svåra. Jag gillar bara röda, svarta och mörkgröna. De andra färgerna är inte goda, men man ”måste” ju ta några såna eftersom man inte kan stå där och sortera med spaden. Så weinergumskadaver som ligger där och kippar efter andan i Iittalaskålen som sedan slutar i papperskorgen är mer regel än undantag. (givetvis matchar skålen mina ljuslyktor! nämnde jag förresten att duken som skålen står på matchar fondväggen?) Men förutom weinergummin, hur kan det bli såhär?
Har fått höra ett par gånger just att jag köper äckligt godis. Det är lördag runt 19-tiden. Man har inhandlat en 7 hektos sprängfylld påse karamellkungen, man ska få besök. Man tömmer först ur gamla kadaver, sen skakar man om påsen för att få en bra mix, för att sedan hälla ut innehållet med nya fräscha, lite glänsande förmågor. En doft av lakrits, jordgubb och choklad penetrerar näsborrarna då de landar i skålen med ett skrammel. Tänder värmeljusen, det ringer på dörren. Kuddarna är iordningpuffade, det är Top Model säsong 691 på Tv3, katten sover. Vi sätter oss i soffan, gästens blick sänks från den stora tv:n ner mot skålen. Hugger tag i skålen med darrig hand, en liten dreggelpärla rinner ner från mungipan. Förväntningarna är gigantiska, jag tittar spänt med ögon som är stora som pingisbollar. Det känns som allt går i slow motion. Och det är då det kommer; ”gud vilket äckligt godis du har”. Det skär som en kniv i hjärtat, besvikelsen lägger sig som en våt filt över mitt huvud. Kvällen är förstörd..
Det är inte bara en person som sagt det, hört det från säkert 3-4 olika personer! Helt sanslöst.. Vad gör jag för fel?
Som ett litet sidospår måste jag påpeka att tjejer har en rolig tendens att kunna namnet på alla godissorter. På tal om selektivt minne. Vi pratar Häxvrål, Kameleonter, Punchkottar, och Knattar. Det är Saltskallar, Jordgubbsmatta och Snökulor. Jag kan typ två, Geisha och Ferrari.
Dagens tips: Outlook, skulle inte klara en dag utan kalendern. Dessutom synkar jag den med min brutalt fräna mobiltelefon så jag alltid har en uppdaterad kalender i fickan. Eller, har jag redan skrivit det en gång?
tisdag 29 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu när du var så snabb att svara på min olivkommentar var jag tvungen att scrolla ner och läsa lite till.
Och undrar. Är du bra på att komma ihåg namnet på a) människor?
b) klädmärken?
c) bilar?
d) husdjur? (egna, eller andras)
e) papperstillverkare...eller typ annat som relaterar till ditt jobb.
Jag håller alltså på med ett forskningsprojekt "mini" här. För jag är väldigt fascinerad över de där (tjejerna) som kan godisnamn. Tror ofta de är smala också. Stämmer det? Kanske den förbjudna längtan då.
Förlåt mitt blaj. Du får radera om du vill. Klockan är för mycket. Jag blev road. Thats it. Nattinatti!
Enkäter gillar vi, här kommer svar:
a) Hopplöst dålig, men bra på att komma ihåg ansikten så jag vet att jag känner personen i fråga.
b) Gjutet
c) Absolut
d) Yepp
e) Saker som relaterar till mitt jobb, stenkoll!
Nope, finns ingen som helst koppling mellan godisnamnsminne och kroppsvikt. Intressant teori dock. ;-)
Alltid trevligt med respons, det tackar vi för! =)
Känner igen det där med människoingenkänningen (!) Har galet bra ansiktsminne men är sämre på att placera rätt också... Har approachat Ronny (eller var det Ragge) när jag var på besökshelg på K4 (som tydligen ska läggas ner nu) med orden, i överraskat tonläge: "Ah! Heeeej! (initierat hej) Är duuu här också??"
Minnet var dock milt mot mig och jag kom inte på vem det var förrän dagen efter.
Skicka en kommentar