Den perfekta godispåsen

Det är så konstigt, för man står där och frotterar sig bland rader av karamellkungenboxar på Ica Kvantum i Kunges Kurva. Det är ett enormt utbud, och man väljer själv precis vad man vill ha. Men VARJE gång då skålen börjar komma till sitt slut så är det alltid några ”äckliga” godisar kvar. Men hur kan de vara äckliga, man har ju själv valt dem? Och det är ju olika varje gång?

Vill flagga för en sak dock, wienergum är svåra. Jag gillar bara röda, svarta och mörkgröna. De andra färgerna är inte goda, men man ”måste” ju ta några såna eftersom man inte kan stå där och sortera med spaden. Så weinergumskadaver som ligger där och kippar efter andan i Iittalaskålen som sedan slutar i papperskorgen är mer regel än undantag. (givetvis matchar skålen mina ljuslyktor! nämnde jag förresten att duken som skålen står på matchar fondväggen?) Men förutom weinergummin, hur kan det bli såhär?

Har fått höra ett par gånger just att jag köper äckligt godis. Det är lördag runt 19-tiden. Man har inhandlat en 7 hektos sprängfylld påse karamellkungen, man ska få besök. Man tömmer först ur gamla kadaver, sen skakar man om påsen för att få en bra mix, för att sedan hälla ut innehållet med nya fräscha, lite glänsande förmågor. En doft av lakrits, jordgubb och choklad penetrerar näsborrarna då de landar i skålen med ett skrammel. Tänder värmeljusen, det ringer på dörren. Kuddarna är iordningpuffade, det är Top Model säsong 691 på Tv3, katten sover. Vi sätter oss i soffan, gästens blick sänks från den stora tv:n ner mot skålen. Hugger tag i skålen med darrig hand, en liten dreggelpärla rinner ner från mungipan. Förväntningarna är gigantiska, jag tittar spänt med ögon som är stora som pingisbollar. Det känns som allt går i slow motion. Och det är då det kommer; ”gud vilket äckligt godis du har”. Det skär som en kniv i hjärtat, besvikelsen lägger sig som en våt filt över mitt huvud. Kvällen är förstörd..

Det är inte bara en person som sagt det, hört det från säkert 3-4 olika personer! Helt sanslöst.. Vad gör jag för fel?

Som ett litet sidospår måste jag påpeka att tjejer har en rolig tendens att kunna namnet på alla godissorter. På tal om selektivt minne. Vi pratar Häxvrål, Kameleonter, Punchkottar, och Knattar. Det är Saltskallar, Jordgubbsmatta och Snökulor. Jag kan typ två, Geisha och Ferrari.

Dagens tips: Outlook, skulle inte klara en dag utan kalendern. Dessutom synkar jag den med min brutalt fräna mobiltelefon så jag alltid har en uppdaterad kalender i fickan. Eller, har jag redan skrivit det en gång?

Selektivt minne

Konstigt hur vissa saker fastnar och andra inte. Exempelvis har jag jordens sämsta lokalsinne. Jag kan gå in i ett hus och vara där en timme, då jag kommer ut så vet jag inte vilket håll jag kom ifrån. Parkeringsgarage är en mardröm, jag brukar säga högt för mig själv: "vänstra ingången, 4:e våningen". Ändå när man kommer upp så känns det helt fel då man kommer dit och jag blir lika förvånad varje gång att bilen verkligen står där den står. Känns som det är någon som åker runt och flyttar min bil och spexar med mig. Tur man har GPS i bilen, hade väl knappt hittat hem annars. Vore skönt att ha ytterligare en GPS så jag hittar TILL bilen.

Jag är ju en grubblare av högsta rang, och det är så mycket saker jag funderar på och jag glömmer hälften. Ibland då jag tänker på nåt, så börjar jag tänka på en annan sak parallellt. Då jag gör det hinner jag glömma den första saken jag tänkte på och då kommer jag inte på vad det började med. Då bränner det sådär i magen som då man försnillat sina nycklar. Ibland kommer första minnet tillbaka, ibland inte.

Jag har små lappar och papper i min hög på skrivbordet med massa små saker jag grubblat på. Kan vara allt från en skön låtlista på nya låtar jag måste ladda hem, en design på en sajt, någon cool funktion, inköpslista på ICA Kvantum, skisser på den kommande ombyggnaden av toaletten, fragment till affärsidér som kanske kan göra mig ekonomiskt oberoende.

Dessutom har jag en lista med nästan 30 olika ämnen som jag grubblat fram att skriva i min blogg. Bra eller dåligt, men denna blogg kommer att föda många nya inlägg framgent.

Det mesta paradoxala är att jag jobbar rätt mycket som projektledare, låter ju rätt oroväckande om man har ovanstående läggning då man försörjer sig på att hålla reda på saker och ting. MEN, på nåt sätt är det som att jag liksom slår av strömbrytaren ibland och framstår nog som väldigt tankspridd. Men ibland är strömbrytare på "on" för mitt projektlederi går ju faktiskt rätt bra!? Och samma då jag programmerar, extremt sällan jag glömmer saker eller förvirrar saker i koden.

En sak som ständigt förundrar mig är mitt "klädminne". Jag kommer ihåg vad jag haft på mig i stort sett varje dag flera veckor tillbaka i tiden. Jag har även koll på vad de jag träffat haft på sig. Min stora skräck är att ha samma kläder på mig 2 möten i rad, även om det är 2-3 veckor mellan mötena. Det roliga är att jag tänker inte på det, utan det bara fastnar. Detta ska man egentligen inte berätta, för då blir ju folk hispiga. Detta gäller både möten, fester, dejter, utekvällar, och allting.

Fler exempel på då strömbrytaren är "off" är om jag rolig film, eller hör en rolig mening så kan jag inte 5 minuter senare citera den meningen. Blir alltid fel, så jag måste återge det på mitt sätt. Behöver jag berätta att jag är värdelös i Memory?

Dessutom är jag värdelös på att komma ihåg namn. Ansikten har jag stenkoll på, men kan inte koppla dem till namn. Dessutom går jag konstant och känner på fickorna att allt är med. Telefon, plånbok och bilnycklar. Det går 10 mins, känner igen, brinner i magen, plånboken är borta! Nej, den låg i innerfickan. Går 1 timme till, sitter i bilen, nyckeln är borta! Nej, den sitter ju i tändningslåset.

Vill dock poängtera att jag i regel har stenkoll på det mesta, man kan ju tro motsatsen då man läser det ovan. Men låt oss säga att jag har mina små svackor ibland.

Nåja, kontentan är nog att jag inte borde grubbla så mycket. Hur stänger man av grubblet?

Dagens Tips: Outlook, skulle inte klara en dag utan min kalender i Outlook. Dessutom synkas den med min extremt coola telefon, så jag har alltid med mig kalendern i fickan.

Skillnaden på kram och Kram!

Det viktiga är egentligen inte vad man skriver utan hur man skriver. Det blir så många missförstånd dagarna i ända i detta e-post-samhälle. Missförstå mig inte, jag om någon älskar e-post och sms. Däremot hatar jag telefoner för mitt lilla blinkande as ringer konstant. Vill återigen flagga för att det är världens coolaste telefon, men ändå. Men sms är grymt trevligt!

Ironi är farligt, för det kan väldigt lätt feltolkas i e-post och sms! Ska man kosta sig på att vara ironisk så gäller det att vara hyggligt tydlig, annars kan det gå åt pipan.

I alla fall, det finns ett hemligt språk, språket som man läser mellan raderna. Språket som alla känner till, men ingen vågar prata om. Speciellt tjejerna, a.k.a fienden. Ett lysande exempel är hur man "kramas" i digital form. För en sak är säker, tjejer har alltid en dold agenda med deras kramande. Här nedan är några alternativ.

kram
Den minsta möjliga kramen som finns. Man har inte ens unnat sig en punkt för att avsluta meningen. Detta är nästan förnedrande för mottagaren och man kan lika gärna avsluta med MVH. (för övrigt är även MVH förbjudet. kan man inte ta sig tid att skriva ut hela meningen kan man lika gärna strunta i det helt. Jag rekommenderar att man avslutar med "hälsningar" eller "vänligen".)

kram.
Denna är nästan lika illa som ovan, men kan tolkas på två sätt. Antingen som minikramen ovan fast mer grammatisk korrekt där man i alla fall bjuder på en punkt. Alternativ två, nya meningar ska ju starta med en versal. Så här kan det oxå vara en markering att det är en "arg" och bestämd kram. Denna kan vara gäckande. Lite som att avsändaren under tvång måste dra iväg en kram, men man vill ändå inte visa att läget är under kontroll.

Kram
Nu börjar det likna nåt, man undviker att använda punkt för man vill inte låta burdus. Men man går på med ett versalt K. Nu börjar det likna en "heeeej-kram".

Kram.
Extremt farlig formulering. En av de mest gäckande kramarna som finns där ute. Den är extremt korrekt rent grammatisk, MEN torr som fnöske och säger absolut ingenting. Får man en sådan här kram så gäller det att vara på sin vakt. Vill dock flagga för att det kan vara positivt! Man får väga in resten av texten är i mailet/sms:et för att försöka dra en slutsats av detta.

Kram!
Detta är min favorit. Min regel är att jag är superkonsekvent. Jag Kram!:ar alla, inga missförstånd, ingen dold agenda. Bara en varm mjuk kram helt enkelt. Om någon mot förmodan sett nåt annat från mig har jag helt enkelt halkat på tangenterna eller varit full.

KRAM
Denna är mysig, här jobbar man hårt med versaler för att få styrka i kramen. Men om man går såhär långt, varför går man då inte hela vägen med ett utropstecken oxå? Jag tror det har att göra lite med att man vill visa att man kan hålla på sig, men är öppen för förslag. Och det är ju fint! I vilket fall som helst, finns ingen anledning att vara orolig här.

KRAM.
Har aldrig sett denna, man måste vara totalt från vettet om man skickar denna kombo. Finns ingen logik alls. Svara inte ens på det sms:et, allt du säger kan och kommer att vändas mot dig.

KRAM!
Jag gillar dig, ska vi hångla?

Sen finns det massa avarter av kram, såsom "kramar!", "kram, kram!", osv. osv. Som jag anser så är man safe i alla del fallen och man har inget att oroa sig för.

Mer eller mindre samma regler gäller för pussar, men med ökad grad av erotik. Med andra ord, PUSS! betyder; ska vi ligga?

Dagens tips: Semikolon, egentligen vet jag inte hur de funkar, men de är jäkligt coola att använda ibland. Räddningen är att ingen annan heller vet hur de funkar, därför man kommer undan med det.

Jag vill vara mamma

Med risk för att låta som alla andra, och det är ju inte bra, men så måste jag ändå säga att det är skönt att våren är här. Man ser mer folk utomhus och allt blir så mycket enklare. Man promenerar, går på uteserveringar och allt sånt.

Men det är nu det slår mig, jag skulle vilja vara mamma! Man ser många mammor ute med sina barnvagnar. Oftar kommer de parvis. De går där och knuffar på sina olika typer av farkoster, det har hänt lite med barnvagnarna sedan jag var liten. Dessutom kostar de som en bättre bil.

Mammor har liksom en tendens till att se så fridfulla ut. De går där i godan ro. De har kanske ett par jeans på sig, en tröja och en skön jacka. Och om det är lite kylslaget kanske en sån liten söt mössa. Om det inte är mössa på så är det oftast uppsatt hår i en liten tofs. Lite sådär lagom provisoriskt så man ser att de satt upp det i all hast, fast de har ändå tagit 20 minuter för att få det att se just så provisoriskt ut.

De har inte bråttom någonstans, de kollar sig lite runt. Kanske bara helt spontant stannar på en parkbänk och gullar lite med knodden som sitter som ett litet knytte där i farkosten. Och kommer de parvis så kan de bara stanna mitt på gångvägen och stå och tjattra ett tag. Hur trevligt som helst! Eller kanske gå in på ett café. Givetvis med konsekvensen att de ska trakassera servitrisen med vällingflaskor som ska bli uppvärmda. Sen slår de sig ner och det är jackor och väskor och barn och filtar och grejer överallt. Men det ser så mysigt ut på nåt sätt.

Då pappor går med barnvagnar så ser de liksom så styltiga och obkväma ut. De går där med stapplande ben, lite kymiga och med stela rörelser. De måste alltid låtsas vara på väg någonstans. De går där själva, visserligen med ett par snygga sneakers och ett par baggyjeans. Kanske en luvtröja, eller en långärmad tajt tröja och en dunväst ovanpå. Gärna ett par vassa däck på barnvagnen med lite sådär coola fälgar. Men det blir liksom aldrig det där avslappnade. Pappor kan inte bara vara ute på promenad, de måste liksom ha ett syfte. Måste vara bestämda steg precis som att man ska gå till posten och posta ett viktigt kuvert. Och om de redan postat kuvertet, ja då är de på väg hem och ser ut som de precis utfört nåt viktigt.

För då tjejen kommer hem sen så kan man liksom inte bara dra till med att man varit på promenad. Man säger att man tog en liten promenad med Rebecka (som barnet heter - fint namn) och var på posten och lämnade några viktiga kuvert.

Dessutom kommer aldrig pappor parvis, det är ju på tok för gay! 3 papplediga pappor i en liten samling, det är liksom inte ok. Enda gången man får vara nära varann det är då man spelar fotbollsmatch och kramas efter att man gjort mål.

Nej, mammalediga mammor verkar ha det så mycket bättre än pappalediga pappor. Och om mammorna mot förmodan inte har nåt att göra kan de alltid leka lite med sina bröst eller kolla på sin rumpa i spegeln. Vad kan killar göra liksom? Kolla på Text-Tv eller surfa porr?

Nej så fan, jag skulle vilja vara 5 år yngre, och tjej.

Dagens tips: Snygga fälgar, jag blir nykär varje vår då man får sätta på 19-tummarna på bilen igen. Stötigt som fasen och ruggigt opraktiskt, men sjukt snyggt.

Reklamfilm

Musik är underbart härligt och i rätt sammanhang kan den få en väldigt lyckad effekt. Det är något som man märker att reklammakarna tagit fasta på. Finns många varianter, en del kör den sega och irriterande linjen med Jambagrodor och tvättmedelsreklam. Vissa kör med dokusåpestuk som Telia eller ICA.

Sen finns det såna som kör med ren lögn. Ta t.ex. reklam för tamponger och bindor. Som det framställs så är mensen det bästa som hänt tjejernas liv och ni kan inte vänta till nästa gång. Tjejerna i reklamen cyklar, dansar och badar. De hoppar runt i utsläppt hår med vita underkläder och skrattar och stojar i slow motion i en stor säng. Fasen, det är nästan så man önskar att man fick ha mens och ta del av allt det där!

Ytterligare ett grepp i reklamfilmer är musik, och det är det jag tycker kan ge den bästa upplevelsen. Friends har t.ex. fått mycket credd för sina reklamfilmer just bara tack vare deras utmärkta låtval. Tänker på exempelvis ”Granada - Amazing It Seems” som gick för ett par år sen, jättefin låt!

I dagsläget är det två låtar som jag tycker är helt underbara:

1. Sony Ericsson (Depeche Mode - Enjoy The Silence)

Alla känner ju igen låten, men denna version är ju så sjukt skön på nåt sätt. Lyssna bara på tjejen i gungan och hon som ligger i sängen, sanslöst härlig röst. Hennes stämma lämnar ett avtryck som en varm smörkniv i ett helt nyöppnad paket med Flora. Just ögonblicket precis efter man rivit av staniolen och sen trycker ner kniven där i den blanka välpolerade ytan. Man hyvlar av en väl avvägd klick med smör som snart ska få landa på en mjuk färsk Skogaholmslimpsmacka med några mjuka svep. Sen bekläds konstverket av 2 tunna skivor grevéost. Allt detta medan en varm kopp Oboy svalnar till exakt rätt tempratur. Det är fasen livskvalité.

Dessutom har hon vid bardisken så söt näsa så det nästan inte kan vara på riktigt. Jag vill göra en gipsavgjutning på den och spara den på byrån här i mitt sovrum bredvid Boda Nova lyktorna och bara äta grillchips och titta på den en hel eftermiddag.

Låten når sitt klimax sen då sången ebbat ut och pianot får försiktigt smyga in och sakta ta plats i rampljuset. I kombination med lite slow motion med gungan så sätter rysningarna fart längs med ryggraden.



2. EDC by Espirit (Soviet - Candy Girl)

Vet inte vad det är jag gillar så mycket med låten, och lyssnar man på hela låten så är den nog inte så bra egentligen. Men det är nåt med den i just den reklamfilmen och refrängen. Spela den några gånger i rad, smaka lite på den lite. Hemligheten är nog att krydda på med rejält med bas. Mitt surroundsystem går upp i brygga i njutning av basgången i den här låten. Sen är faktiskt refrängen rätt soft på nåt vänster.



Här är förresten en utmärkt sajt som visar vad de flesta låtarna heter i massa olika reklamfilmer: http://www.reklammusik.se/

Dagens tips: Statistik, chansen är upp till 78% större att man lyckas med en lögn om man använder statistiska exempel. Jag lovar!

Rest In Peace

Det kom så plötsligt, jag såg det aldrig hända.. Det har inte hänt förut, så jag har nog rent statistikt klarat mig väldigt bra. Men en gång är ingen gång, så jag får väl bita i det sura äpplet och inse att det kan hända även den bäste.

2 st Lexington handukar och 2 par Burberry boxershorts har lämnat mig. Deras liv slutade i samma tvättmaskin som mina nya G-star Jeans. De fräcka, lite coola jeansen visade ingen pardon utan delade elakt med sig av sin mörka jeansinga färg till mina stackars så bebisar. Det ack så djupblåa rutiga tyget på ena paret boxers som så stolt prydde min slanka lekamen har sett dagens ljus för en sista gång. Och det randiga paret med de vita strecken som bryter av så fint är nu mer gulaktiga än vita.

Mina handukar som med sin gråa, nästan lite glansiga lyster prydde min handukshållare så fint, och som så snällt och skonsamt torkat min mjuka hud från vattendroppar, har tappat sin glöd och livskraft. De ligger där på golvet och blaskiga, livlösa och lite oljiga ut.

Jag blundar, tror att det är en elak dröm, jag öppnar mina ögon och hoppas att mina boxers ska ligga där prydligt ihopvikta i min låda och slåss om min gunst då jag öppnar lådan för att få bäras runt för en dag. Eller att mina handukar ska hänga där i badrummet över pinnen i exakt samma höjd med Lexington etiketterna lite sådär precis under vecket så det är det första man ser då man tittar, men tyvärr har mina vänner gått ur tiden.

Det är med sorg som jag nu kommer bära dessa små arma kamrater till kyrkogården (Stockholms Statsmisson) där de förhoppningsvis kan reinkarneras i ett nytt liv. Tack för den här tiden, ni har gett mig så mycket och era efterträdare har ett tufft jobb framför sig. Det bästa jag kan göra är att gå vidare, jag hoppas ni förlåter mig.

Ps. om ni ser någon uteliggare med Burberry boxers, då vet ni var de kommer ifrån! Ds.

Dagens tips: Öronmuffar - hur coolt skulle inte det vara en kall dag på golfbanan!

Dreggel

Ibland händer det att man tar en tupplur. Kan vara att man är lite seg då man sitter hemma och jobbar eller att man har en riktig slappardag och lägger sig lite spontant i sängen och råkar duna in.

Det är ungefär då ett väldigt konstigt fenomen träder in. Nästan varje gång jag tar en tupplur så får jag en stor dreggelfläck på kudden. Men då jag sover mina vanliga tider så dregglar jag aldrig. Har alltid undrat varför det är så?

Till och med Fisen får små dreggelpölar ibland då han ligger och sover på soffan på dagarna. Därmed verkar dreggelfenomenet drabba alla, oavsett art. Eller så är det helt enkelt så att jag och Fisen lever i symbios?

Men i alla fall, vet kroppen då man tar en tupplur eller en riktig lur? Och vad har dregglet för syfte egentligen? Och på nåt sätt så vet man att det finns där då man vaknar, för det första man gör är att desperat försöka torka av det trots att man är så snurrig och yrvaken så man knappt vet vart munnen är. Ja, det är verklgien ett mysterium..

Observera att detta ska dock ej förväxlas med uttrycket "sova på blöta fläcken". Tänk hur många som gör det ofrivilligt, och båda vet det, men ingen vågar säga nåt. Tjejer, upp till kamp säger jag bara!

Dagens tips: Min HTC Cruise telefon, den är så jävla cool så det finns inga gränser. Synd bara att den ringer så j:a ofta, jag vill ha en telefon som inte ringer tack.

Tillfälligt avbrott

Har inte skrivit på ett tag, och det är av en rätt jobbig anledning. Har en tand som jävlats så det finns inga ord för det. Smärtan har varit omänsklig och detta är det värsta jag varit med om i mitt liv. Ni som nöjer er med den beskrivningen kan sluta läsa nu, för det sammanfattar det mesta. För er som vill veta mer, fortsätt nedåt men jag vill utfärda en varning för självömkan och bitterhet.

Det började då jag gick i högstadiet, hade tandställning i typ hundra år eftersom tänderna pekade både till höger och vänster. Totalt 7 år höll jag på och bråka med räls, natt-tandställningar, gummisnoddar, gomplattor, dörrmattor, hasselnötter, taklampor och en och annan rubank.

Efter jag tog bort tandställningen så hade det ju givetvis blivit lite hål i tänderna eftersom man inte kommer åt alla gömmor. Detta renderade då i ett gäng lagningar, som det sig bör. Nu, typ 20 år senare så gick en lagning sönder. Det var i juni förra året. Tandläkaren borrade ur tanden och det var ett rätt stort hål men hon bedömde att det gick att lösa med en vanlig lagning. 3 dagar efter så lossnade en stor flisa från tanden då jag åt pannkakor. Återbesök, det var ingen fara sa hon, det såg bra ut.

I vintras började jag få ont, kände att nåt var knas. Gick till tandläkaren i februari. Det som hänt att YTTERLIGARE en flisa har lossnat och under den har det fortsatt växa ett stort hål. Detta innebär då en mysig rotfyllning. Jag är allt annat är glad med tanke på att bedömingen var att det räckte med en vanlig lagning och hon inte behövde göra nåt porslinsinlägg.

Hon borrde ur tanden, och dagen efter första urborrningen kom smärtan för första gången. Gick i en vecka med rejält ont. Tillbaka, försök att borra ur tanden igen, men hon kommer inte åt rötterna. Antingen för att hon är inkompetent, eller för att de är sneda, eller både och. Gissa själva.. 1 dag efter det besöket kommer det onda tillbaka. Kan inte sova ordentligt, inte äta, och har konstant ont. Hon ska prompt på tandhelvetet igen och göra ytterligare ett försök. Funkar inte nu heller. Hon ska remittera mig till en specialist. Dagen efter det besöket började det göra ont på RIKTIGT. Slutade med att jag låg i nästan 40 graders feber i påsk och hade så ont så jag inte ens kan röra mig. 2 veckor kvar till tiden hos specialisten..

Efter påsk så började det lägga sig, tanden gjorde bara lite ont igen så jag tänkte att jag härdar nog ut. Några dagar senare börjar smärtan komma mer och mer, fler sömnlösa nätter och uteblivna middagar och mackor. 10 dagar kvar till specialisten, det blir värre och Värre och VÄRRE och V.Ä.R.R.E! jag har hela tiden haft kontakt med tandläkaren som säger att ja, det gör ont. Ta en alvedon. Jag tar en, jag tar 2, och i kombination med Ipren. Inget hjälper.. det är bara härda ut säger det. Får Citadon utskrivet på recept, drar i mig brus så det bubblar ur öronen, den brutala smärtan försvinner i en timme, sen kommer den tillbaka värre än någonsin.

Det gör alltså ont hela vägen från höger halsmandel ända upp till örat. Jag känner varje hjärtslag och det är helt jävla obeskrivligt hur sjukt ont det gör. Kan inte ens dricka vatten längre, det skär som att någon tryckt ner en stekhet skruvmejsel rätt in i käkbenet på mig. Specialisten lyckas få loss en tid på fredag den 11:e april istället. 2.5 dagar kvar.. Jag gråter mig igenom nätterna, lyckas sova 1-2 timmar efter varje gång jag tagit en dos med dubbla citadon och 1 ipren. Men efter den kicken gått över så kommer smärtan tillbaka och jag sitter i sängen med en kudde över huvudet och väntar i 4 timmar innan jag kan ta nästa dos. Helt jävla overkligt!

Jag vet faktiskt inte hur jag klarar de 48 timmarna.. jag ringer till läkare och tandläkare och alla säger att ja, det gör ont. Så jag biter ihop, och återigen, vet inte hur.

Äntligen fredag 09.30.. det första tandläkaren säger är, men du är ju helt svullen i hela käken, hur FAN har du stått ut med denna smärta!! Jag tittar med tomma ögon och ser ut som ett vrak, och menar på att - jag har inte stått ut, är ju slut som människa och är redo att hoppa in framför första bästa SL-buss och logga ut från det här livet.

Så han borrar ur tanden, och lyckas komma åt de sneda rötterna. Han ser att jag är svullen långt ner på halsen och det är riktigt illa. Då han borrar ur sista roten på tanden så sprutar det var ur öppningen, det är sånt tryck under tanden så den håller nästan på att skjuta iväg som en champagnekork. Elak liknelse till en så god sak som champagne, men ändå..

Han säger att om det inte blir bättre så måste jag järnet till akuten för halsen kan svullna igen så jag kommer få svårt att andas. Jag åker hem, skärrad som få, men på någon slags tripp på den goa bedövningen som han la. Första gången på 8 veckor som jag inte känner smärta. Underbart..
Åker hem sover en timme, vaknar.. halsen är ÄNNU mer svullen. Blir livrädd och åker till akuten. Får vänta där i 5 timmar till jag får träffa en käk-kirurg. I ett annat liv hade hon varit stå-upp komiker. Underhållande flicka det där! Och som tur var hade hon goda nyheter, hon trodde inte det skulle bli värre eftersom tanden nu var rensad. Men det var nära att jag blev inlagd på sjukhus över helgen med anitbiotika. Nu fick jag istället knapra vidare på mina antibiotikatabletter och hoppas att det går ner.

Svullnaden har gått ner för varje dag och tanden gör inte ont längre, den klassas bara som öm. Kändes skönt att allt började gå åt rätt håll, trodde jag..

I måndags så kände jag att liksom höger sida av munnen och tänderna slog ihop innan vänster sida. Jag mailade tandläkaren (den nya alltså) och påtalade det. Tänkte att det var väl nåt lite lurt. Han svar var: "något har hänt med käkledsdisken på höger sida, möjligen att den åkt framåt varför höger ledhuvud åkt uppåt något, vilket i sin tur för med sig att tänderna tar emot först på höger sida."

Med lite tur så åker den tillbaka av sig själv, om inte - operation av käkleden. Det brände till i magen, detta tar aldrig slut. Detta beror ju då givetvis att jag gått med smärta så länge och belastat käken snett och fått hålla emot hela tiden då jag tuggar.

Jag fick en snabb tid på tisdag för att han skulle kolla upp det. Efter undersökning så kom han fram till att han trodde att det var en mildare variant som bör gå över av sig själv. Allt kändes lite bättre och tisdagen var riktigt bra faktiskt och även idag på onsdag under dagen.

Nu på onsdagskvällen har jag haft ett möte här hemma med Tomas. Vi åt lite kyckling från Shanti och pratade hela kvällen.. kände några timmar att jag började bli "trött" i käkleden under örat. Det blev värre och värre och det började göra riktigt ont igen. Så tyvärr är nog detta inte så milt, för om jag inte kan äta och prata en kväll utan att det börjar göra smärtsamt ont så är det ju nåt fel på riktigt. Så tanden är nu på bättringsvägen, men då har käkleden gått åt helvete istället. Slutade med att jag fick ta en alvedon och en ipren, känner lite fortfarande så egentligen så gör det rätt ont. Känner mig totalt uppgiven just nu..

Allt dett har påverkat mitt liv, mitt jobb, min kost, min sömn, min fritid, ALLT senaste 2 månaderna. Det är helt jävla sjukt hur det kan gå så mycket åt helvete. Finns inget stopp för precis hur bitter jag är över detta. Hade så mycket sett fram mot nu att sakta få bli bättre efter en riktig mardröms-vår, men nu tar nästa sak vid istället. Och detta känns nästan ännu värre då man ska gå och våndas för en operation i flera månader. Och för att inte tala om själva ingreppet och tiden efter operationen.

Dessutom påbörjade "projekt viktuppgång" i oktober. Försökte äta mer, åt koststillskott och gjorde smoothies av såna pulver. Körde 30 mins med hantlar 4-6 dagar i vecka och kört klättervägg minst 1 gång i veckan. Resulterat i att jag gick upp hela 6 kg vilket gjorde mig fasligt glad. Såg fram emot att komma ut på golfbanan och slå drives som landar på månen och glida runt i t-shirt och fylla upp tröjorna lite bättre. Jag har alltså blivit lite större, lite starkare och mycket gladare.

Målet var att försöka få på mig ytterligare 5 kg till maj/juni.. MEN, istället har jag nu tappat 4 kg av dessa 6 kg som tagit mig 6 månader att bygga upp. Allt detta på de 3 senaste veckorna eftersom jag inte kunnat äta och mått fasligt dåligt.

Skulle kunna älta detta i evighet och skriva tills färgen på tangenterna bleknar bort helt, men jag lämnar detta nu istället och kommer blogga på som inget har hänt. Möjligtvis så kommer jag återkoppla till detta då jag antingen vet att jag är 100% frisk eller 100% redo för operation.

Besvikelsen vet inga gränser.. kan bara hålla tummarna att det var en tillfällig svacka just idag som gjorde att jag fick lite ont igen. Men svårt att vara positiv i en stund som denna..

Dagens tips: Roséchampagne, lite gay kan tyckas men sjukt gott!

Salivklister

Jag är nog lite kontrollmänniska ändå. Jag kan bara inte lita på det där salivklistret på kuverten. Speciellt inte de stora C3 kuverten. Ska skicka iväg min bokföring idag och det finnas inte en chans att salivklistret kan tygla 380 gram papper som massakreras genom postens hanteringssystem.

Mår riktigt dåligt då jag tänker på hur illa det kan gå om klistret brister. Pang säger det, och så flyger det ut en kaskad av representationskvitton från Indiern på hörnet, fakturor från Dustin på onödiga tekniska prylar, och en faktura från Microsoft på 1 års abonnemang på Microsoft Live till min XBOX360. Det är ju fan viktiga grejer som måste komma med i bokföringen!

Knepet är att alltid komplettera med tejp då vi pratar stora kuvert. Salivklister OCH tejp är en bra kombo. C4 kuvert KAN funka, men jag säkrar upp även där om det är mer än ett papper i kuvertet. C5 litar jag på till fullo dock. De små kuverten ser förresten rätt mysiga ut. Lite som ett kärleksbrev. Länge sen man fick ett C5!

Gem är totalt överskattat dock. Don't even go there säger jag bara..

Dagens tips: E-post, garanterat bristningsfritt.

Är det du som är Sayed?

Jag var på ett möte idag inne i stan. Tjejen i receptionen sa att hon skulle ringa till Magnus och sa att jag kunde sätta mig ner och vänta ett litet tag.

Eftersom jag inte dricker kaffe så greppade jag en mugg vatten. Samma tid som jag var där så var det tydligen någon annan som skulle ha ett möte med någon annan på företaget. Tydligen heter den kille som var missing in action Sayed. Och tydligen ser jag inte helt svensk ut, eftersom det kom fram två olika personer till mig som frågade om det var jag som var Sayed.

Tjejen i receptionen blev rätt generad och sa att Magnus säkert kommer snart. Ja det är nära nu sa jag och tittade lite nervöst i backen. Till slut dök Magnus upp och jag lommade iväg, om än något skärrad.

Daniel kommer tvinna näshåren av förtjusning då han läser detta. Kul för honom, men jag vet att han ser mer utländsk ut än mig. Så är det bara. Typ.

Dagens tips: Näshår, ju mindre desto bättre.

Fortkörning x 2

Jag gillar att köra bil. Överlag kan man säga att jag är en rätt snäll och sansad kille. Gillar att ge och tycker om att fixa och dina och ställa upp och ha mig. Jag har dessutom koll på mina naglar och har mina skjortor i klädkammaren i färgordning. Jag har stenkoll på ekonomin och Fisens päls är välkammad och prydlig. Man kan sammanfatta det med att jag är en rätt så reko kille.

Men, då jag sätter mig i bilen händer nåt. Då jag åkte hem från Göteborg tidigare idag och var i höjd med Nyköping så har jag åkt dryga 100 mil. Det är inget konstigt med det, om det inte var för att jag inte har blivit omkörd av en enda bil. Tänk ändå på 100 mil hur många bilar som man möter på ett eller annat sätt, och INGEN har kört om mig.

Inte så att jag ligger i 200 km/h då jag kör, men jag pressar "30 strecket" maximalt. Kan ta en böter men vill inte bli av med körkortet. Ligger alltså typ 139.5 km/h på 140 väg, osv.

Tyvärr så stannar det inte vid att jag pressar buffertzonen för körkortet. Då jag blir riktigt irriterad så kör jag om bilar på insidan, jag tutar, blinkar med helljusen, jag svär, jag gasar på så det skriker om däcken. Jag visar visuellt vad jag tycker om saker och ting, både med högerfoten och med högerhanden så att säga.

Att jag dessutom har 360 hästkrafter i bilen gör inte saken bättre. För mogen som man är så måste man ju markera med att trycka gasen i botten och köra ifrån ägget som blockerat omkörningsfilen i 2.5 kilometer. Då morrar det till lite mysigt och Ford Mondeon som legat och släpat är ett minne blott och gestaltas av en liten prick i min backspegel.

Det är rätt många som vet att jag är lite tung på gasfoten. Får ofta frågan hur många gånger jag åkt fast. Saken är, att jag har under de 12 år jag haft körkort åkt fast för fortkörning enbart 2 gånger. Båda gångerna på 110 väg, ena gången 127 km/h andra gången 125 km/h. Detta ligger inte rikigt i relation till mina normala hastigheter. Läs: jag har haft tur.

I alla fall, det finns säkert hjälp för detta. Men jag är skeptisk, för tätar man till ett hål, då börjar det läcka någon annanstans istället. Säger inte att det är OK att köra för fort, men det är på nåt sätt min lilla ventil i vardagen. Men det är nog bara en tidsfråga innan man åker dit ordentligt.. och ska jag vara ärlig så är det nog inte mer än rätt.

Värt att notera, jag har nog ALDRIG kört så lugnt på vägen som jag gjorde på väg hem från Emmaboda efter att kört laglig bankörning där. Vore faktiskt riktigt bra om det fanns nåt ställe runt Sthlm där man kan köra av sig lite.

Dagens tips: Pappersclips till toaletttidningen. Funkar sjukt bra! (se inlägget från Mars månad som heter "Nu får det vara nog!")

Låg volym i Göteborg

Det är nåt konstigt med vattnet eller luften här i Göteborg. Varje gång jag duschar här och ska fixa håret så blir det så platt och konstigt. Inte alls samma volym och power som det brukar vara i frissan. Kan det vara pH-värdet eller nåt sånt som stökar till det?

Ytterst frustrerande, speciellt eftersom jag hade en riktigt bra hårdag igår och då blir kontrasterna så grova. Vågar knappt visa mig ute.. vad ska folk tro..

Nu ska jag åka och luncha med killarna. Ska ta med dem ut till Hills Golfklubb, de har en fin restaurang där. Har ju anställt en kille till här i Göteborg så nu är det två stycken som sitter här. Fixat ett kontor på ett Business Center oxå som de ska flytta in i idag. De verkar glada och nöjda, mycket skönt. =)

Nej, ska ge håret ett försök till, sen bär det av. Efter lunchen så åker jag norrut igen hem mot Sthlm.

Dagens tips: Stockholm, mycket bättre vatten/luft där för frissan.