onsdag 28 maj 2008

Penishölster

Jag har precis insett att jag är en skam för Södermalm. Och inte bara Södermalm, utan även resten av Stockholm och mellansverige och alla andra stora orter. Jag skulle in till stan på ett ärende och det var ju lite taskig tajming med tanke på köerna. Snitthastigheten var lika låg som åldersgränsen på The Soap Bar och då har man ju lite tid över i bilen att spana.

Det som hände var att jag kom till insikt, mina solglasögon är kanske inte helt moderiktiga. Det kryllar av folk i stan och den ena har större glasögon än den andre. Plast måste vara en het råvara i dagens samhälle. Alltså, mina glasögon är absolut inte små, de är normala. Jag tycker jag är lite het i dem. Då jag blundar och tänker på mig själv i glasögon så ser jag Keanu Reeves framför mig då han poserar på fodralet till Matrix. Jag känner mig snygg.

Dessvärre så är det nog så att jag inte alls hängt med! Man kanske borde skaffa ett par stora solglasögon? Problemet är att jag kommer nog ha svårt att ta mig själv på allvar med ett par solglajjer som är så stora att det går åt en halv flaska Ajax att tvätta dem. Man har ju inte det bredaste ansiktet på marknaden och det kommer nog bara se löjligt ut.

Sen så gillar jag sol, använder bara solglasögon i bilen, jag gillar då det är ljust. Jag använder inte keps på golfbanan heller, man får så himla risig solbränna. Vit i pannen och brun från ögonbrynen och ju längre ner i ansiktet man kommer desto brunare är kulören för att sen eskalera ut i en riktigt brun haka. Visst, man ser fin ut i keps, men då man tar av den ser man inte frisk ut. Så ja, solgränser är inte roliga, så då spelar jag hellre med solen i ögonen. Och om jag fick välja och jag hade kropp för det hade jag spelat i bar överkropp. Eller, jag hade nog till och med spelat helt naken. Kan vara lite jobbigt då man ska slå då det hänger en salami mellan benen, men man får väl fästa nåt slags hölster på insidan av låret som man kan stoppa ner lemmen i. Å andra sidan skulle man få solgräns av det oxå, och en blek lem. Men det kanske finns lösningar på det. Är det någon som känner en Masai som man kan fråga? De kutar ju ideligen runt med såna strutar på snoppen och en pilbåge på ryggen, de måste ju ha samma problem?

Åter till glasögonen, det finns ju en fara med det.. Ni tjejer är så HIMLA fina i era stora solglasögon! Och ni lägger ner mycket pengar på dem, det är Chloe, Dior, Gucci, Marc Jacobs och Gigli. Baksidan av dessa oversizedmodeller är att det kan vara lite gäckande. Man sitter där på en uteservering och sippar på en appeltini och rätt var det är så ser man en riktigt tutti frutti komma knatandes med ett par rejäla glasögon, en liten klänning och ett par leggings. Håret är uppsatt och sticker ut i en liten toffs som ser ut som en perfekt ormbunke. Jäklar tänker man då hon glider fram som en gepard över kullerstenarna, det där var ingen dålig böna! Då hon passerar så måste man ju såklart spana in hennes rumpa och det ser ut som två grapefrukter som bråkar under en presenning, grymt tajt! Men det är då det händer, precis bredvid uteserveringen ligger en bankomat i skugga. Hon tar av sig solglasögnen som täcker 3/4 av ansiktet och under dem uppenbarar sig inte en 27 år tjej som jobbar i skobutik och luktar jordgubb utan en dam som är 49 år gammal och jobbar med att ta fram OCR-nummer åt SEB i Rissne. Visserligen välbevarad för sin ålder, men inte riktigt inom mitt spektrum.

Så jag behåller nog mina ”små” glasögon, man vill ju inte skylta med falsk marknadsföring. Jag är ju en 32-årig datanörd från Södermalm, vilket kanske inte heller tilltalar ett så stort spektrum, men jag står för det genom mina små brillor! Fast man kanske borde testa att köra med leggings någon gång?

Dagens tips: Lem, även om den är lite ivägen ibland så är den faktiskt rätt rolig att ha!

fredag 23 maj 2008

Bra start

Vissa dagar känner man sig lite sliten och trasig.. man kollar i spegeln och känner sig som hundra år. Har varit en stressig vecka, det börjar ta ut sin rätt. Det är såna här dagar man åker till Systembolaget.

Efter att utfört några ärenden smyger jag in på Systemet vid Regeringsgatan. Jag ställer mig i kön, efter ett tag kommer en äldre dam och ställer sig bakom mig, vi nickar till lite mot varann, som man gör i köer. I korgen har hon en Chablis och en flaska portvin. Vankas möjligtvis lite myskväll med farbrorn hemmavid, lite gott att äta, lite ostar och På Spåret med Oldsberg.

Då det är min tur och jag kommer fram så börjar killen i lite för opropertioneligt stora glasögon scanna av flaskorna. Jag tror han försökte vara lite "södermalm" med sina glasögon men det gick sådär. I alla fall, då han scannat av alla flaskor och det är dags att betala så frågar han försynt "ursäkta, har du legitimation?". Detta är precis detta jag väntat på hela dagen, äntligen får jag höra det! Jag tittar mig runt och hoppas att det var många som hörde detta. Tröttheten försvann på en sekund och jag eldar av ett brett leende och säger: "här är min legitimation", och så visar jag mina 7 st. gråa hårstrån på vänster tinning.

Damen bakom mig med portvinet skrattade så mycket så jag tror att det kan orsakat ett litet urinläckage. Killen i kassan skrattade så hans stora stora glasögon måste gjort blåmärken på hans näsa. Medan de skrattade så drog jag upp mig leg och sa att jag är trettitvåochetthalvt. Jättebra sa han, ledsen att jag var tvungen att fråga. Ingen orsak sa jag och nickade till tacksamt. Han förstod nog min glädje. Kan det till och med varit så att han frågade för att han såg att jag såg lite hängig ut och ville pigga upp mig? Eller så kanske jag uppmuntrar till det, man får kanske skylla sig själv då man köper 8 st. Xide Pineapple/Lime och en flaska Taittingen Rosé Champange, antingen tror folk man är 19 eller att man är gay.

Dagens tips: Läs fortsättningen i nedanstående inlägg som heter "Dålig avslutning".

Dålig avslutning

Efter en bra start som beskrivs i inlägget ovan så känner jag mig glad och pigg. Kände att det vore på sin plats att fira med att åka och träna lite golf. Rätt skön kväll, blåser lite, blå himmel, men lite kallt. Då jag är klar så åker jag och tankar bilen på Statoil i Kungens Kurva. Jag blundar då belopp-räknaren snurrar som fläkten i en hårfön och förnekar att det är dyrt med bensin. Försöker komma på övertygande skäl till att det är befogat att köra bil överallt, kommer inte på nåt. Kollar på bilen, lite smutsig. Tänkte att jag kanske skulle ta en borstfri tvätt då jag ändå är här.

Bensinen är redan betalad med kortet direkt vid pumpen, så jag lommar in i byggnaden. Ställer mig i kassa 1 där det står 3 personer framför varav den ena var precis klar. Bakom mig glider en lastbilschaffis in och försöker tränga sig, det kan han glömma, jag spärrar mina spanska ögon i honom och han ställer sig snällt bakom mig. (jag är inte spansk, men man skulle kunna tro det)

Då det är dags för nästa person i kassan så bara susar det till, rätt var det är dyker det upp folk från alla hörn, visade sig att det var 4 personer totalt. Det köps godis och det beställs korv. Det hela avhandlas rätt snart, jag blir lite förvånad, ser ju bra ut! Bara en person kvar framför mig. Och då händer det ofattbara igen, då dyker typ hans mormor och morfar upp, och det är ungefär här allt vänder.

Det tvistas om det ska vara kabanoss eller vanlig korv. Vad är skillnaden egentligen undrar de? Det är dubbelcheese och vanlig cheese. ingår det Cola? Men om jag vill ha Ramlösa? Under tiden ser jag att kassa två rör sig snabbare än en ormrädd pappa i skansenakvariet. Idogt står jag kvar, det måste lätta snart. Men jag har fel, tjejen i kassan kutar helt plötsligt iväg, hamburgarna verkar vara slut. Hon måste gå och hämta nya i frusen typ och et tar tiiid. För att göra en lång historia lite mindre lång, de framför mig tog hela 7 minuter på sig och de gled sakta bort från kassorna smaskades på kabanosser och hamburgare. Då det ÄNTLIGEN var min tur så frågar jag snällt efter en borstfri tvätt. Det är då skräckten kommer, turbo-bruden i kassal säger med sin nasala stämma:

- Naae.. du vet, jag kan INTE rekommendera den borstfria.. den är inte braaaa..

- Ehh.. varför då svara jag?

- Naee.. det är nån slang eller nåt som inte sitter rääääätt så den spolar dååååligt.. mmmm.. så är det.. *nickar*

Jag blir helt paff, här har jag stått i över 12-13 minuter på att få köpa en tvätt och så funkar den inte. Jag kan inte håller mig längre, jag säger:

- Vart har jag kommit? Är det Statoil, alltså, bensinmacken?

- AAAaaaeee.... säger hon med sin nasalaste röst. (tänk att du håller för näsan när du pratar så förstår du tonläget)

Då klämmer jag ur mig, ja det är ju tur att hamburgergrillen funkar i alla fall, och så går jag bara därifrån. Jag är duktig irriterad och mina spanska ögon är svarta som lakrits.

Därmed blev det lastbilschaffisens tur att få sig ett skratt. Jag bara tittade på honom och skakade uppgivet på huvudet, han förstod nog min frustration. Då jag var på väg ut så hör jag i kassan hur lastbilschaffisen säger, "diesel på 3:an, och sen 2 kokta med bröd".

Herregud..

Dagens Tips: ICA, ska ni köpa mat, åk till mataffären. Ska ni köpa bensin, åk till bensinmacken. Man kan inte vara bäst på allt!

onsdag 14 maj 2008

Bromsspår

Många undrar idag hur det är att jobba hemma istället för att ha ett kontor att åka till. Jag tycker det är supersoft, åker runt på så mycket möten och grejer, och då man väl är klar är det skönt att åka hem hit och ordna upp allt. Men som vanligt finns det fördelar och nackdelar med allt.

Året är 2001, luften börjar sakta sippra ur den så kallade bubblan likt ett gammalt fnasigt cykeldäck, jag jobbar som internetkonsult på en konsultbyrå. Efter att ha överkonsumerat Ramlösa Citrus (Carlsberg är min största kund – har typ betalt för att säga det där) under eftermiddagen så börjar det trycka på lite. Dags att gå på toa.

Smyger ner för trapporna ner i den kalla bottenvåningen där toaletterna är huserade. Går in i toaletten och vidare in i ett sånt bås. Öppnar toalocket och hallå i stugan, där uppenbarar sig ett par bromsspår som till och med får burnout-spåren från Wålms Hot Rod att se ut som lakritssnören. Här är det någon som jobbat hårt! Ingen nämnd, men på byrån så jobbade det några stora bjässar och direkt så börjar det susa fram konsultprofiler framför näthinnan på vem som kan gjort detta. Det måste till en bastant kille för att björna ur sig såna här portioner. Jag kommer ner till ett urval om två personer. Jag ser deras ansikten framför mig medan en rysning av obehag sprids längs med min ryggrad.

Det är ju nu man ställs inför ett fruktat dilemma. Om man låter det vara som det är så kan man ju sätta pengar på att man möter någon då man går ut genom dörren som sedan går in och tror att det är jag som gjort bromsspår i toan. Å andra sidan vill man ju inte stå och harva med en gulnad toaborste i någon annans exkrementer bara för att rentvå sitt eget rykte. Tanken slår mig även atta det kan vara en variant att byta bås, men tänk om man möter någon mitt i den akten, hur skulle det då se ut?

Efter att ha tagit mig en funderare så faller valet på operation rengöring. Lindar in näven i papper som fungerar som en temporär handske för att undvika hudkontakt med handtaget på toaborsten. Efter några snabba svep medan man tittar bort och tänker på fotboll verkar jobbet vara gjort. Dubbla spolningar senare glänser klosetten som porslingsögat på en gammal pirat och man kan äntligen få lätta på trycket.

Då man är klar och går ut och tvättar händerna så känner man sig ruskigt nöjd. Nästan så man hade hoppats att träffa någon på väg ut ur båset och då de går in så ser de hur fint man har gjort.
När man står där och försöker torka händerna i den där hopplösa varmlufts-fönen så kommer någon kollega som man bara sett några enstaka gånger i kontorslandskapen. Man nickar till mot varann lite som man gör på toaletter. Och nu händer det som inte får hända, han går in på båset BREDVID det båset där jag var! Der bränner till i magen.. var den toan ren, eller var det ÄNNU värre spår där inne? Om det är spår där så tror han givetvis att det är min signatur. Man lommar snabbt ut från toaletten upp till kontorsstolen igen i förhoppning att han ska glömma mitt ansikte.

Som av en slump så träffar man helt plötsligt på den där killen på daglig basis, han nickar igenkännande varje gång, och man kan nästan se att han skulle vilja berätta nåt för mig, men vågar inte ta bladet från munnen. Kan lova att det var en riktig macka även i båset bredvid, och han kommer för alltid att koppla ihop mig med det kadavret. Men det som är värst är nästan ovissheten, för det kanske var rent? Eller får han rysningar av obehag varje gång han tänker på mig? Fasen alltså, vissa matcher går det bara inte att vinna.

Dagens tips: Kontor hemma, Fisen har sin kattlåda, jag har min porslinstron. Inga misstankar, och inga oväntade överraskningar.

söndag 11 maj 2008

Kindpussar

Jag gillar då folk kan föra sig och finna sig i situationer. Allt från att hålla tal till att dra ut stolen till sin bordsdam. Som ett litet sidospår tror jag faktiskt att den där artigheten håller på att dö ut lite, det känns lite trist.

Det är så skönt att se ett äldre par som väntar på deras vänner på t.ex. en restaurang. Det är slutet på juli, kanske en födelsedag som ska firas. Då vännerna dyker upp så ställer sig alla upp och det hälsas och har sig. Alla har tagit på sig sina finaste kläder. Det är klänningar, kostymer, sjalar, handväskor, manschettknappar och hela kittet. Kanske till och med någon dam som lyxat till det med en brosch. Det är en potpurri av skarpa parfymer som möts, det surras och tackas för sist och ges komplimanger för de söta skorna som är inhandlade dagen till ära.

Slipsnålar är bannlysta, och eftersom vi har att göra med eleganta herrar har de givetvis full stilkoll och det är inte en slipsnål så långt ögat når. Nog för att slipsnålar kan tyckas vara praktiskt, men även midjeväskor och mobiltelefonhållare i skärpet klassas som praktiskt och det är inte ok. Så försök inte ens.

Men det är där mitt i hälsningsorgien som det kan bli riktigt spännande. De eleganta herrarna plockar fram trumfkortet, den fruktade kindpussen. Det är nästan så allt stannar upp, alla tittar och det blir tyst i restaurangen. Alla ställer sig frågan, kommer han klara det? Totalt opåverkad av pressen så är han smidig som en räv och leverer en trippel kindpuss som om det vore en liten presentask med rött snöre. Respekt.

Alltså, jag vet inte vart man lär sig kindpussas för det kommer inte naturligt. Men det ser så fasligt elegant ut, och som att de vore skådespelare är ju damen helt med på noterna. Jag begriper inte hur de gör.

Det finns ju så mycket som kan gå fel! Och ska man egentligen pussa på kinden eller ska man bara göra pussljudet då kinderna möts? Vilken sida ska man pussas på? Är det en enkel, dubbel eller trippel puss? Och vad säger hennes make om att man står där och gör närmanden mot hans fru?

Mycket av hemligheten har jag märkt är det där "mmmmmm:ande" ljudet. På nåt sätt är det som en liten uppmaningen av mannen att nu kommer det dyka upp en kindpuss här serru. Men får man väl till det, då är ju bara halva jobbet gjort. Ska man nöja sig med en enkel? Eller ska det vara en dubbel? Eller kanske de luxe versionen, en trippel!?

Själv är jag en kramare, jag gillar att kramas. Efter golfrundor så tackar man alltid för ronden genom att ta i hand. Och spelar jag med en tjej eller dam, ja då ger jag en kram. Så jag vill nog påstå att jag är rätt bra på att kramas. Jag tycker det är vänligt på nåt sätt. Kramar även killkompisar som står mig nära.

Jag kan styra kramen rätt bra, gäller att hålla upp höger arm i luften samtidigt som man viker fram höger axel en aning, då brukar mottagaren se vad som är på väg att hända och kramen utförs med elegans. Eller som idag på eftermiddagen då jag skjutsat hem Andrea och Madeleine. Värdelöst med en en sittande halvtafflig kram i bilen med säkerhetsbälte på. Dessutom satt Andrea i baksätet, och hur gör man då? Skakar hand? Nej, det vore ju inte snyggt! Så jag gick helt enkelt ur bilen och levererade två riktiga kramar.

Men ändå känner jag att jag skulle vilja ta det vidare till en ny nivå, att lära mig kindpussen. Men jag vet inte om jag är redo. Det finns ju en risk, för om man kindpussar någon en gång, då måste man ju göra det nästa gång. Man kan ju inte gå tillbaka till en kram liksom, för då undrar ju de vad som hänt? De kanske tror att jag inte gillar dem längre. Eller att de sagt nåt dumt. Eller att de luktar illa!? Dessutom måste man hålla reda på vilka man kindpussat och inte. Och om det är två tjejer och man känner den ena lite bättre. Ska man då krama den ena och kindpussa den andra? Det känns ju lite mobbing.

Så nja, jag kanske ska hålla mig till kramarna ändå.. men vem vet, då jag blir lite mer senior och gråhårig så kanske det kommer naturligt. Eller för att träna så kan man innan man träffar tjejer man känner varsko dem att man vill träna på en kindpuss. Då kan man ju ge lite förberedande instruktioner i ett SMS typ: "Dubbel kindpuss, vänster sida först. Kram!".

Vill bara avsluta med handkyssen, den känns ruggigt mycket medeltid. Vill starkt avråda från att plocka fram den, låt den stanna i badrumsskåpet tillsammans med slipsnålen.

Dagens tips: Andrea och Maddelito, perfekta sällskapet på en filt i en solig park med lite gott att äta och dricka. Tack för en skön eftermiddag!

fredag 9 maj 2008

Snabba bud

Ju äldre man blir, desto mer förvånad blir man över när saker funkar som det ska. Jag tror att då man var yngre så räknar man med att allt ska gå som det är tänkt, och så blev man arg och besviken då det inte blev så.

Men efter många år som projektledare och allmänt förvirrad inser man att saker går sällan som man tänkt sig. Detta gör då att man istället tar glädjeskutt när väl saker funkar. Man behöver inte vara pessimistisk, men bara att man kanske ska sänka ribban lite och låta sig bli positivt överraskad.

Just nu hände en sån sak.. sitter lite tajt till med jobb här och kom på att det måste iväg ett paket med lite papper till ett företag på Kungsholmen. Egentligen skulle jag åkt dit själv och lämnat det, men jag hinner inte det. Då kom jag på den eminenta idén att fixa ett bud istället.

Ringde en budfirma, de tog mina uppgifter, jag fick ett kundnr, frågade vart de skulle hämta paketet och vart det ska levereras till. De kommer om 10 minuter (!!!) och hämtar upp det, jag blev helt paff! Och som om inte det vore nog, fakturan postas hem till mig. Och beloppet? 180 kr! Det är ju INGENTING! Snacka om ett fynd.. Hade räknat med typ 500 kr eller nåt sånt.

Uppdatering kl 14:13
Nu fick jag halva priset hos ABA oxå? De hade sagt cirka 1.000-1.500 kr för utskrifterna till mig, men det slutade på 4.000 kr. Jag sa att de kunde hört av sig då de såg att de skulle vara i färg och att det blev dyrare. Så det slutade med att jag fick allt för 2.000 kr istället. Slutade med att han skakade hand med mig innan jag skulle gå. Jag fattar ingenting.. dessutom så blev min nya Mizuno driver klar idag, trodde det skulle ta en vecka till! Vad är det som händer? Känns som det kommer hända nåt läskigt snart, det går lite för bra nu. =)

Dagens tips: Box Delivery, jag har inte betalt för att säga detta, men gör det ändå.

Återvinning

Man har ju sin lilla portfölj med skämt som man drar fram med jämna mellanrum. Visserligen har jag så dåligt minne så jag återger nog aldrig mina skämt på samma sätt två gånger, men ändå. Så jag ställer mig frågan, får man verkligen återanvända skämt? Det ligger ju helt i linje med dagens miljömedvetna samhälle med växthuseffekter och allt vad det heter.

Det gäller ju att ha koll på vilka man dragit skämten för och inte, annars så blir man ju typ avslöjad. Ibland har jag sett några stå-upp-komiker på Jay Leno eller nåt sånt, och sen då man googlat dem och hittar dem på YouTube så ser man att de kör nästan exakt samma grej som de gjorde hos Leno. Det är samma tonfall, samma ord och samma gester.

Helt plötsligt så tar det liksom udden av det hela då man vet att det är inövat och det känns lite som ett skrivet manus. Och så vill man ju inte framstå!

Men det är ändå då man har en liten story att berätta som tar ett par minuter. Man bygger liksom upp bilden, laddar för skämtet och sen drar man till med slutklämmen. Det är roligt!

Jag var toastmaster på ett bröllop för ett par år sen, det var skitläskigt! För det var lite som en stå-upp-komiker, fick förbereda ett par skämt och man var galet nervös för att folk inte skulle skratta. Jag har inga problem att prata inför folk, tvärtom, gillar att hålla föredrag och grejer. Men just att dra skämt på beställning, det var en utmaning. Som tur var så lyckades man pressa fram några fnitter där på brölloppet så man får anta att det gick vägen.

De roligaste skämten är nog ändå de som kommer sådär spontant och man undrar var det kom från. Ironi funkar alltid också, och skämt om sex. Det är en bra isbrytare även om man är på möten. Folk är inte så pryda som man kan tro!

Dagens tips: Roliga vänner, jag har en helt bunt faktiskt! Det är suveränt!

torsdag 8 maj 2008

Dill

Allt känns rätt stabilt, man har en bra hårdag och man är nöjd med kläderna. Om mina Burberry-boxers fortfarande hade varit vid livet så hade jag valt någon av dem. Jag luktar lite gott, det är varmt och skönt i restaurangen vilket renderar till att jag har en frisk lite brun färg i ansiket och lite smått röda kinder. Stolen är riktigt skön, ljusen fladdrar på bordet och löjromstoasten med gräddfil, hackad rödlök och en liten dillkvist är redan avverkad.

Jobbar aktivt på en liten kalvytterfilé till varmrätt, såsen ligger ripplad på tallriken, ett glas rött. Jättetrevlig tjej verkligen, känns som den här dejten är under kontroll! Jag drar några vitsar, hon skrattar. Lutar sig fram lite då jag pratar. Hon snurrar med fingret i håret lite då hon berättar en story = köpsignal. Hon avslutar lite fyndigt, jag skrattar brett och avslutar med ett leende. Vad mysigt vi har det! Och, jag är nog en rätt charmig kille ändå!

Börjar bli dags att sträcka på sig, vinet ligger som en skön liten varm basker runt huvudet och man känner sig härligt tillfreds. Dags att gå på toaletten, skämtar till det lite genom att säga att jag tänkte gå och pudra på nästan och bränner av med ett litet charmigt leende. Hon tittar på mig lite sådär lurigt som bara tjejer kan göra. Jag tänker för mig själv att det där skötte jag snyggt!

Mycket elegant glider jag bak stolen, reser mig snyggt och gör en 180-graders manöver och skjuter in stolen nästan ljudlöst utan att slå i bordsbenen och lägger servetten på sitsen. Nickar till lite och lommar iväg mot herrarnas.

Kommer in till toaletten, hoppla, precis då jag går in så blev det ledigt, han håller artigt upp dörren åt mig. Vi nickar lite mot varann, sannolikt är han oxå på en lyckad dejt. Noterar att han oxå hade Nudiejeans, måste vara en jäka bra kille det där. Han heter säkert Henrik och bor i närheten av Medborgarplatsen.

Jag går in på toaletten, han har till och med använt den puffen så det luktar lite äpple där inne, jag sa ju att det var en bra kille! Jag gör det man brukar göra, utan en enda droppe som hamnar snet, när jag är klar knäpper byxorna och ska tvätta händerna. Kollar i spegeln, håret är fasen klockrent, sånär som på några elaka gråa hårstrån som gnistrar till spegeln. Jaja, det får man leva med. Bra att jag tog den ljusblåa skjortan, jag ser brun ut i den. Jag gör ett provleende mot spegeln och PANG, det är det då händer! En dill-pinne har fastnat mellan framtänderna!!!

Det bränner till i magen som att man tappat mobiltelefonen i sjön. Detta kan inte vara sant, jag ser ut som Marie Fredriksson. Där har jag suttit och dragit vitsar, bjussat på ett brett leende, sett lite belåten ut. Och tjejen mitt emot kan omöjligt tagit mig på allvar. Helt plötsligt så inser jag varför hon skrattat åt mina skämt, då jag skrattade så såg hon dillpinnen som via en elak synvilla ser ut att separera framtänderna. Ända sen förrätten, ända sen första tuggan. Kvällen är förstörd. Jag vill bara åka hem nu till Fisen och äta Ben & Jerrys.

Detta händer inte bara på dejter, det kan vara på lunchmöten med kunder, kontorsrums-möten eller guitar hero kvällar med kompisar. Kan till och med vara på släktträffar med ens eget kött och blod.

Dessutom gäller det inte bara dillpinnar, utan fläckar på tröjan, kragen på skjortan som är felvikt, en snorkråka som elakt skyltar med sin närvaro i näsborren. Det finns hur många scenarion som helst.

Jag har via detta identiferat 3 typer av människor:

1. Berättaren
Personen ifråga pekar lite snyggt på näsan och med ett litet vänligt skratt säger: "nu tror jag du har en liten buse hängde där minsann". Man biter ihop, har överseende med pinsamheten men är evigt tacksam för att man blev räddad för att gå runt med den där hela dagen.

2. Smygaren
Denna person har noterat dillpinnen hela kvällen, den har funnits där, ingen tvekan om saken. Men vägrar säga nåt.. Då man väl kollat i spegeln och hittar dillet och går tillbaka till bordet så säger man att man har haft en Marie Fredriksson hela kvällen så nickar hon och säger att hon har sett det. Tack för den.

3. Ljugaren
Har försökt kolla åt andra hållet hela kvällen då vi spelar på platsgitarren, vägrar notera fläcken på skjortan precis bredvid översta knappen. Ser ut som bearnaise-sås. Ingen kan missa den. Då man ser att man har en fläck så säger man att vafasen, jag har ju en fläck på skjortan! Nej, det har jag inte sett säger personen oskyldigt och spelar vidare på "my name is jonas" som ingenting har hänt.

Vill med detta uppmana fler personer att bli en "berättare", gör en god gärning (en s.k. Henrik) och rädda någon från pinsamheter!

Fotnot: Alla namn och händelser ovan är fingrerade, sånär som på Henrik som med 100% säkerhet är en schysst kille och bor i närheten av medis.)

Dagens tips: Min säng, galet trött nu.

måndag 5 maj 2008

En smaksak

Jag hade sett det på bilder, jag hade sett det i en och annan skål på bjudningar, jag hade sett deti glas, jag hade sett andra smacka i sig dem med förtjusning. Jag gillade till och med då man använde namnet på människor. Men jag hade aldrig testat själv..

För 5 år sen så kunde jag inte hålla mig längre.. Med grav salivutsöndring så greppade jag tag i den gröna glansiga oliven med en perfekt liten röd bupp instoppad i mitten. Hon var som gjord för mig, hon skulle bli min första. Högtidligt förde jag sakta min hand med denna lilla delikatess mot min förväntasfulla mun. Oliven krystade av förväntan över att få ta min oskuld. Jag kunde tänka mig att det smakar lite som en blandning av vindruvor och kiwi, och med en liten smak av körsbär eller jordgubb. Mina smaklökar förväntade sig en orgasmisk upplevelse, detta var ett stort ögonblick. Olivens resa till min mun kändes som en evighet, så många tankar for genom mitt huvud.

Jag slöt mina ögon, fångde upp den lilla gröna spänstiga bollen mellan mina tänder och bet till. Det tog en millisekund innan min panna i ren reflex rynkades av den salta fadda smaken. Tog en tugga till, kände hur det lite gryniga, jolmiga fruktköttet började invadera mina tänder. En unken smak spred sig i munnen, jag var i chock. Den tog liksom aldrig slut, den växte i munnen och det började fastna saker i gommen. Lite ungefär som då man äter avokado. Helvete, detta var inte alls vad jag tänkt mig! Tänkte att det måste vara en bugg, en felaktig oliv.

Då jag idogt försökt skrapa bort kvarlevorna från gommen med min tunga så tog jag en till. Jag försökte se oberörd ut, men skräcken lös nog igenom. Folket i lokalen stannade upp, allt gick i slow motion, jag hade tunnelseende. Jag bet tag i den nyförvärvade lilla stackaren, tuggade snabbt för att se om den goda söta smak jag förväntade skulle infinna sig denna gång. Men icke, total katastrof. Fick kväljningar och försökte desperat torka av tungan med en servett för att få bort smaken. Tog flera dagar innan jag kom i balans igen.

Sen dess känner jag ett stort förakt mot dessa överreklamerade små grönsasker. Eller växter, eller vad det nu räknas som. Oliver är lite som marsvin, man vet liksom inte vad det är, var de kommer ifrån eller vad de fyller för funktion. (vill dock flagga för att olivolja är en bra uppfinning, men det måste komma från någon annanstans, typ samma ställe där de gör grillchips och delikatobollar.)

Så nej, oliver, avokado och kaffe, de kommer från samma planet som marsvin. Ingen kan på fullaste allvar tycka att de är okej. Jag tror alla bara går och låtsas att det är gott för att reta mig. Och tro mig, ni lyckas. Dessutom äter ni sushi oxå, vilket skamgrepp. Sushi är lite som oliver, ser fruktansvärt aptitligt och gott ut, men smakar nåt så förjävligt. Nej, upp till kamp!

Dagens Tips: Gänget i Tomelilla, Kjelle, Carina och Elina. Ni är så underbara! Tack för en supertrevlig Valborg! Och så Daniel förstås, favorit i repris, även fast han kör bil som en pensionär.