Tack Mamma!

Ken Ring skrev en låt som heter Mamma för att hylla sin dito, det är en vacker gest! Jag vill ju inte vara sämre, men eftersom jag inte kan sjunga eller spela gitarr (räknas Guitar Hero?) så hedrar jag istället henne med ett blogginlägg.

Jag vill nämligen tacka henne för två saker:

Tandställning
Jag blev inte direkt belönad med den vackraste tandraden som ung. Det var en v-formad glugg mellan framtänderna och ena framtanden pekade rakt fram som en markis. Tänderna bredvid satt långt in, och deras grannar satt långt fram som vampyrtänder. Det var kaos.

Vet inte hur det funkade då jag skapades, men killarna på leveransavdelningen i himlen måste typ stått och kastat dart med tänderna in i min mun på lite måfå. Dessutom var tydligen det mellanblonda håret och de blå ögonen slut så de kastade på mig bruna ögon och brunt hår istället. Fick dessutom någon slags olivfärgad hy, och inte vanlig standardljus hy.

Det var fredag eftermiddag och de ville runda av och göra helg, så de gjorde allt de kunde för att hinna få ihop nåt och ändå hinna till Systembolaget. Till slut så lindade de in mig i ett tyg-knytte och band fast det i storkens näbb. Storken var stressad som fan, hade stått i dörröppningen och pekat på klockan i över en timme. När han till slut fick mig överlämnad så var han bitter som fan, pekade han vinge åt leveranskillarna och satte iväg mot Huddinge sjukhus. Han fick ringa Fru Stork så hon kunde gå till bolaget åt honom, lite chablis till helgen sitter ju aldrig fel. Kanske lite ostar till det dessutom, han hoppades givetvis på att få ligga lite.

Nåväl, deras mediokra arbete höll ju så länge som mjölktänderna stoltserade med sin prydliga fasad. Men när jag började närma mig tvåsiffrig ålder så höll inte bluffen längre och det såg för taskigt ut när den ordinarie uppsättning av tänder gjorde sitt framträdande.

Varje gång jag skrattade höll jag för munnen, för det var ju allt annat än vackert och tänkte att det är väl såhär det ska vara. Men min mamma tänkte då styra upp verksamheten och tvingade mig till tandregleraren. ALDRIG I LIVET, vilket mardröm! Dessutom skulle jag få dra ut 4 tänder på kuppen. Och som jag stretade emot, så liten och ung, och ändå så envis. Mamma vann dock matchen och efter 7 års slit med gomplattor, räls, gummisnoddar, osv, så har man i alla fall en hygglig tandrad att stoltsera med.

Men det var inte lätt ska gudarna veta. Vid nåt tillfälle så trodde jag att jag fått tinnitus, men det visade sig att allt skrot i munnen gjorde att jag blev en levande FM-mottagare och pipet i örat på förmiddagarna var inget pip, utan det var Gry Forsell från Mix Megapol som jag fick in rätt in i trumhinnan levererad genom en nattandställning som såg ut som en radiomast. Var nästan aldrig hungrig på morgnarna heller för den delen eftersom jag varje natt svalde 3-4 av gummisnoddarna som satt fast som ett kryss mellan baktänderna.

Nåja, nu är det gjort, tack vare mammas envishet, tack nummer 1!

Receptet på Köttfärssås
Med tanke på att jag är stammis på alla restauranger inom 100 meters radie från Greta Garbos Torg på Katarina Bangata och de till och med känner igen min röst när jag ringer så är det svårt att tro att jag gått kockskola, men det har jag. I alla fall i 1 år.

Jag var därmed en värdig tronarvinge till att överta receptet på mammas enormt goda köttfärssås. Den är mustig, mäktig, onyttig, skamlig, annorlunda och unik. Det är en orgie av vitlök och varje gång jag bjuder på den möts jag av buketter av superlativ. Kanske i kombination med ett stort glas med röd mjölk, eller ett stort glas med rött vin. Även de som inte gillar köttfärssåsen ljuger och säger att den är god, bara just för den är så unik.

Lite av tjusningen med att tillaga den är att man dessutom får briljera med de sylvassa Globalknivarna som mest hänger på knivmagneten på syns skull. Och som de knivarna får jobba, lökhackningen går i raketfart och bitarna blir så välhackade så även den mest prestigefyllda Tv-Kocken skulle få salivutsöndring om han såg mig! Det är som en violinist som gnider sin stråke mot sin stradivarius, eller som en sån stor ismaskin på hockeymatchen som drar av den sista kvarvarande oputsade is-strängen med en imponerade exakthet. Ibland kan jag faktiskt bara ta fram en lök ur kylen bara för att hacka den, bara för att det är så kul! Eller nej, men tanken har slagit mig. Eller nej, inte det heller, men ändå!

I alla fall, den är som en smekning och jag gör storkok en gång varannan månad så jag har ett dussin färdiga portioner att värma på i micron. Och Så mycket jag fått ligga.. ehh.. alltså, SÅ många "vänner" som jag fått tack vare den köttfärssåsen, har verkligen varit guld värt. Tack nummer 2!

Dagens Tips: Låten 2000-talet med Ken. Underbar låt men blev knäckt då jag fick reda på att det var en ripoff RÄTT AV från Tracy Chapman. Han ska ändå ha credd för att han rippade den grymmaste slingan som finns: www.youtube.com/watch?v=M4vHfBnyUm0