Det har hänt rätt många gånger att man sitter och fikar hemma hos någon, kan vara en släktmiddag eller något liknande. Som det sig bör så är ju mormor, eller granntanten eller någon annan tant med på middagen, kvällen till ära iklädd trippla stödstrumpor och en gigantisk blommig klänning som täcker den något bastanda och levnadsglada kroppshyddan. Hon sitter där i godan ro och dricker kaffe från fatet samtidigt som löständerna hackar sönder ännu en tugga mandelkubb.Middagen avnjöts utan mankemang, men redan då man tog hälsningsrundan och mötte upp alla så visste man vad som komma skall. Hittills har allt varit frid och fröjd, och första varvet på tårtan har redan gått. På tårtfatet ligger det en ensam liten triangel prinsesstårta kvar som tittar mot oss alla med stora ögon och undrar vem den lyckliga vinnaren ska bli. Rosen är kvar, men håller på att ramla av såsom kronan på en nykrönt Fröken Universum. Det är då det kommer från stora tanten i blommiga klänningen:
”Christer, ta den sista biten – du är så smal så du behöver den!”.
Det är här man kan välja mellan två alternativ!
Alternativ 1
Man väljer att hänga på vitsen och kontra med något käckt svar som får alla att skratta och man ler förnöjt över vilken välkammad trevlig pojke man än.
Alternativ 2
Helt iskallt så kontrar man med ”Ja du rullar ju fram så du är den sista som ska ha den - ge hit!”.
Jag tror inte Alternativ 2 skulle dra hem några applådåskor, så varenda gång så väljer jag Alternativ 1. Tur att man är envis och tålmodig, för den frasen möts man av cirka 5-7 gånger i månaden, olika paketerat beroende på situation. Jag kommer nog aldrig välja något annat än Alternativ 1, men VARJE gång jag hör den så spinner kugghjulen i min hjärna i högsta fart – redo att leverera en svidande ärlig bedömning av avsändarens lekamen. Men jag väljer att låta bli. Kanske för att jag inte är speciellt bitter av mig, eller kanske för att jag bara är artig.
MEN, det jag vill komma till är att på något vänster är det tydligen att kommentera och skoja om någons kropp när man är smal, men om någon är överviktig så är det inte okej. =)
Jag är lite glad ändå, för jag får oftast äta mest tårta av alla!
Dagens Tips: Silikon! Har haft en liten platt leverfläck på bröstet som gäckat mig i många år. Bestämde mig för att kolla den och fick operera bort den i förrgår, skönt att ha det gjort! Men eftersom jag inte är så fetlagd så har min bröstvolym minskat avsevärt och funderar därmed på silikonimplantat. Du ser, nu skrattade du på de smalas bekostnad igen - aja baja! =P
4 kommentarer:
Jadu, inte är det lätt att vara människa. Men jag hävdar att det är värre ändå att vara kvinna och lite rundlagd. För här skämtas det inte ens i kommentatorsfältet. Här frågas det om graviditet. "Men åh! (lyckligt kvidande) Ska ni ha en till! (observera utropstecknet.. ingen fråga alltså)
Och här finns det också två alternativ.
1. Skoja bort det och få den som påstått/frågat att sluta känna sig som den värsta klavertramparen, helt enkelt trösta människan som säger in my fejs att jag inte bara är tjock, jag ser skengravid ut!
2. Dräpa människan så hon eller han aldrig gör likadant mer. Eller kanske aldrig mer gör något alls...
Kommentarsväxlingar:
Hon (såndär väääldigt snäll och rar person): "Åh! Ska ni ha en liten till!"
Jag: "Nej"
Paus.
Paus.
Paus.
Hon: "Du, förlåt. Jag menade inget illa"
Jag: *tittar stint på henne* "Vet du, det är ok, jag vet att jag är rund. Det är värre för dig faktiskt som kommer skämmas för det här jättelänge"
Det här kändes inte som en bra variant. Hon kunde inte titta på mig och prata på resten av halvåret jag jobbade där. Så nästa gång försökte jag en annan variant.
Han: "Åh, du växer på BRA ser jag!" *leendes*
Jag: *stirrar*
Han: "Ja, det var kanske inte du som var gravid, jag hörde bara någon som sa det, tror jag"
Jag: *stirrar*
Han: --
Jag: *ler lite avmätt och går och sätter mig*
Men jag insåg att det här får mig inte att känna mig bättre. Det var dock lite skojigt att försöka klura ut bra dräpande svar.
-"Är du gravid?"
-"Nej, jag fick missfall igår" (hua!)
-"Nej, men min syster är!"
-"Nej, är du?! GRATTIS!"
Så. Kontentan blir att jag väljer att vara smal kvinna eller tjock man. Vi övriga är att beklaga.
Fan. Nej. Tror ärligt jag hellre väljer smale mannen. Karriärpotential, inte en potentiell våldsverkare/pedofil i andras ögon, får äta marsipantårtor och kommer leva längre. Dessutom är jag gift med en Spargelmann, så jag tycker det är finast också.
Det är inte ofta kommentaren är längre än själva inlägget, men du gjorde bra ifrån dig! =)
Här kommer ytterligare 5 fördelar till med att dejta en smal kille:
1. Flickvännen kan låna våra t-shirts/collegetröjor och de passar faktiskt.
2. Vi äter inte så mycket så är billiga i drift.
3. Smala killar svettas inte lika mycket.
4. Eftersom kroppen är smal så ser vårt kön relativt sett större ut.
5. Om man kör missionären så är vi inte så tunga att ha ovanpå.
Ja, shit. Orkar inte driva egen blogg så jag går in och parasiterar och skriver av mig hos andra. På så sätt får jag ju också en redaktör indirekt. Är det fööör grovt eller bittert eller trist så plockar bloggägaren bort inlägget. Och det är ju bättre än att bara sitta där med sin lilla blogg utan kommentarer alls och undra om de som läste gillade eller kräktes.
Håller helt med om smala killars företräden. Once you've gone smal, you never go fat liksom. :-D
Skicka en kommentar